- Project Runeberg -  Carl von Linnés betydelse såsom naturforskare och läkare : skildringar utgifna af Kungl. Vetenskapsakademien i anledning af tvåhundraårsdagen af Linnés födelse / I. Carl von Linné såsom läkare och medicinsk författare /
110

(1907) [MARC] Author: Otto Hjelt, Einar Lönnberg, Christopher Aurivillius, C. A. M. Lindman, Alfred Nathorst, Hjalmar Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IIO

UNNÉS FARMAKODYNAMISKA SYSTEM

Här må ännu anmärkas, att utom de egentliga smakarterna
Linné äfven medgaf »sapores mixti», uppkomna genom förening af
växter med olika smak. Sådana föreningar kunna likväl icke efter
behag erhållas, ty den ena smakformen låter icke utan vidare förbinda
sig med hvarje annan. Därpå beror Linnés i terapeutiskt hänseende
egendomliga yttrande, att vissa läkemedel, när de begagnas hvar för
sig, visa sin vanliga verkan, men äro, när de förenas med andra,
fullkomligt overksamma. Vegetabiliska läkemedel, hvilka med afseende
å smaken kunna förenas (conformia medicamenta), äro aquosa och
viscosa, dulcia et pinguia, acria et amara, acida et stiptica.l

Liksom läkemedlens smak, enligt Linnés uppfattning, gaf en
fingervisning för bedömandet af deras egenskaper, så var äfven
lukten af stor betydelse för afgörandet af deras terapeutiska användning.
Det har redan blifvit nämndt, att Linné uppställde den allmänna
satsen, att de läkemedel, som äga lukt, utöfva sin särskilda
egendomliga inverkan på och genom nerverna (olida in nervös agunt). Då
han uttalade denna för honom originella och i sina konsekvenser för
hans farmakodynamiska system grundläggande tanke, utgick Linné
från den fysiologiska föreställningen, att luktens inflytande beror pä
framkallandet af en viss rörelse inom nerverna (motus tremulus), i
öfverensstämmelse med Boerhaaves tfluidum nervosum».* I analogi
med de olika slagen af smak, uppställde Linné äfven tio kategorier
af lukt nämligen:

i) Ambrosiaca sprida en stark kväfvande lukt, såsom Ambra,
Moschus, Vanilla, Orchideer, Abelmoschus moschatus, Matrisylva
(Asperula odorata), Balsama pleraque.3 De anses skydda för smitta
och vara antikontagiösa samt aphrodisiaca. Linné införde i Sverige
bruket af mysk vid behandlingen af kontagiösa och exantematiska
febrar, hvilket enligt hans uppgift sedermera användes af alla läkare
med största framgång.4

2) Hircosa s. Felina äga en stinkande lukt, äro »discutientia»
(fördrifvande), såsom Geranium, Vulvaria, Linaria, Valeriana, Mentha,
Salvia, Hypericum hircinum. Excitant venerem och äro repellentia.
Utdrifvas snart, emedan de äro för kroppen vidriga.

1 Sapor medicamentorum (1751).

1 Odores medicamentorum (1752).

a Ambrosiaca (1759). — I denna afhandling omtalas, att i Ilmola socken
(Österbotten) några personer blifvit 1752 bitna af en rabiessjuk varg och därefter
aflidit i hydrophobi.

4 I bref till Sauvages den l5/i 1754.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:25:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/linne200ar/linnelak07/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free