- Project Runeberg -  Carl von Linnés betydelse såsom naturforskare och läkare : skildringar utgifna af Kungl. Vetenskapsakademien i anledning af tvåhundraårsdagen af Linnés födelse / I. Carl von Linné såsom läkare och medicinsk författare /
116

(1907) [MARC] Author: Otto Hjelt, Einar Lönnberg, Christopher Aurivillius, C. A. M. Lindman, Alfred Nathorst, Hjalmar Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ixé

ENSKILDA FARMAKOLOGISKA AFHANDLINGAR

afdelningar af sitt farmakologiska system, dels framställde han
enskilda viktiga växters naturalhistoria och medicinska egenskaper.
Bland dem må nämnas af handlingen *Medicamenta graveolentia*
(1758), i hvilken han indelar dithörande växter i subinsipida, acria och
amara; hvar och en af dessa grupper sönderfaller åter i tvenne
ordningar, fortiora och debiliora. Till graveolentia subinsipida fortiora
räknas växter, sådana som Datura, Hyoscyamus, Tabacum,
Mandra-gora, Beliadonna, Dulcamara, Cannabis, medan Orobus, Calendula,
Nerium, Viola och Tilia bilda ordningen debiliora. Till
graveolentia acria fortiora höra Valeriana major et minor, Iris, Jalapa,
Colchi-cum, Paeonia, Aconitum o. s. v., till debiliora Assa foetida,
Cori-andrum, Anethum, Allia m. fl. Graveolentia amara fortiora utgöras
bland annat af Nux vomica, Aloe, Rhabarbarum, Senna, Colocynthis
m. m.; till debiliora räknas Tanacetum vulgäre, Absinthium, Lupulus,
Laurocerasus m. fl. En stor del graveolentia äro soporifera, narcotica,
anodyna, medan andra äro repellentia och purificantia. De verka
dels på känsel-, dels på rörelsenerverna.

I ett senare arbete *Medicamenta purgantia* (1775) behandlas
ytterligare de olika grupper af graveolentia, hvilka närmast användas,
för att befordra kroppens uttömningar. Till största delen höra de
till ordningen nauseosa och indelas efter sina fysiologiska
verkningar i vomitoria, purgantia proprie sic dicta, diaphoretica, diuretica,
emmenagoga, sialagoga och sternutatoria. De egentligen aflorande
läkemedlen indelas bäst i drastica, eccoprotica och purgantia
proprie sic dicta. Drastica böra användas endast i mycket svåra
tillfallen, såsom i sinnessjukdomar, konvulsioner m. m., där endast
starka medel göra verkan, och det likväl varsamt af en erfaren
läkare (suspensa manu atque a peritissimis artis magistris). Dit höra
Veratrum, Colocynthis, Elaterium. Eccoprotica äro de lindrigaste, mest
passande lösande medel, is. för små barn, barnaföderskor och svaga
personer, såsom Polypodium, Pruna, Agaricus, Tamarindus, Manna.
Af de egentliga purgermedlen finnes det en stor mängd. I denna
afhandling uttalas den åsikten, att aflorande medel böra begagnas
icke blott för att från tarmkanalen aflägsna osmälta samlingar (saburra),
genom hvilkas gäsning och förskämning sjukdomar uppkomma, utan
äfven för att understödja naturens bemödanden att befria kroppen
och isynnerhet blodmassan från skadliga och öfverflödiga ämnen.
Naturen genomför det så mycket lättare, om hon därvid underhjälpes
af konsten, och när en utväg blifvit för henne öppnad, afskiljer hon
utan svårighet allt det, som icke är för henne passande. Naturen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:25:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/linne200ar/linnelak07/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free