Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I4i
Vid Carl von Linnés namn knyter sig minnet af ett bland
naturforskningens viktigaste utvecklingsskeden. Ur ofvanstående
skildring af hans verksamhet som läkare torde, som förf. hoppas, mer
än tydligt hafva framgått, att särskildt den svenska läkarebildningen
i rikt mått njutit och fortfarande njuter frukterna af den sådd han
nedlade i den fosterländska odlingens jord. Denna skildring
ådagalägger likväl, att medicinens historia hittills mer än tillbörligt
förbisett hans arbete i läkarevetenskapens tjänst och hans betydelse såsom
medicinsk författare. Om också Linné under sin reformatoriska,
skapande verksamhet på naturalhistoriens vidsträckta falt hvarken kunde
eller ville uppträda som en vetenskapens storman på den praktiska
medicinens område, manades han, såsom vi funnit, af sitt snille, sina
forskningar och sin lärareverksamhet att uppställa vissa allmänna
grundsatser af stor bärvidd för medicinens utveckling. Vi må här
påminna om Linnés tankar om växt- och djurorganismens
överensstämmelse vid deras första bildning, hans betydelsefulla förutsägelse
om smittämnenas organiska natur, hans uttalanden om lungsotens
smittosamhet, hans framgångsrika arbete på den farmaceutiska
botanikens område, hans viktiga bidrag till läran om växternas
farmako-dynamiska egenskaper, hans talrika inlägg till utredning af många
sväfvande farmakologiska frågor, hans förtjänster om införande af den
allmänna hälsovården i det offentliga och enskilda lifvet m. m.
Flera af dessa Linnés idéer eller uttalanden, hvilkas innebörd hans
samtid icke var mogen att uppfatta och förstå, hafva under annat
namn eller annan form i en långt senare tid upptagits af forskningen
och ledt till resultat, hvilka i större eller mindre grad förändrat
vetenskapen och gifvit den nya växlande uppgifter att lösa.
Fullständigare än någon af sina samtida, öfverskådande den
organiska naturens beundransvärda planmässighet och yppiga
formrikedom, afslutar Linné, såsom det höfves den ärlige ödmjuke
forskaren, sitt sekulararbete * Systema Naturœ* med orden: »Ea, quæ
sci-mus, sunt pars minima eorum, quæ ignoramus». Tillbedjande ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
