Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppgifter, äfven af anatomisk art, som påträffas i hans skrifter. Från
deskriptiv synpunkt införde han t. ex. nya karaktärer för ormarne, i
det att han föreslog räknandet af såväl »scuta abdominalia»x som
>sc. subcaudalia». Han insåg nämligen att ormarnes farg var så pass
variabel, att man ej kunde bygga någon artindelning på den. Hudens
beskaffenhet lades också till grund för släktindelningen inom »Ser
pentes» och därigenom lyckades LlNNÉ på lämpligt sätt urskilja
masködlorna med ringlad hud i ett släkte AmpMsbana, och
maskbatra-chiema med veckad, men för öfrigt naken hud i ett annat, Cacilia%
som däfjämte utmärkte sig genom ett par egendomliga »tentacula
juxta apicetn oris*. Däremot blef hans släkte Anguis ett artificiellt
begrepp, som omfattade ej blott ormlika ödlor, utan äfven en del
ormar med så små och korta buksköldar, att Linné räknade dem som
»squama*.
»Morsura Serpentum»a intresserade LlNNÉ både såsom läkare
och såsom naturforskare. I förra fallet diskuterade han giftets
verkningar, som han visste vara olika för olika arter, och motgiftemas
betydelse m. m. Ormgiftets blodförstörande egenskaper hade LlNNÉ
kommit till insikt om, och han anser, att dess verkningar försiggingo
på sådant sätt, att det som inkommit i såret »per venas absorberi ac
cum sanguine commisceri, unde ex immediata ista commixtione, massa
sanguinea, quanta quanta est, tractim corrumpatur: nam sicut fermenti
exigua particula farinariam massam inficit totam, hujus vero fermentata
massa portiuncula massam alteram et sic in infinitum fere, nihil dum
obstiterit, quod vim et efficaciam fermenti impediat; ita quoque per
vim natura multiplicativam, venenum cum sanguine conjunctum et
propagari, et ipsum corrumpere, haud inepte existimabitur». Han uttalade
härmed en åsikt, som varit rådande ända in på allra sista tiden.
I samband med talet om ormarnes giftighet har LlNNÉ i
»Systema Natur a* ett yttrande, som är mycket intressant, ty det visar,
att han har kommit till uppfattning om den faktiska betydelsen af
förklädnad eller »mimicry». Visserligen behandlar han ej frågan från
utvecklingshistorisk synpunkt, såsom lätt förklarligt är, utan såsom en
försynens anordning, men det är dock en stor sak, att han iakttagit
den likhet, som finnes, mellan giftiga och ogiftiga ormar samt att han
insett värdet häraf för de senare. Han framhåller nämligen, att ehuru
blott en del af ormarne äro giftiga, äro dock ormarne i allmänhetså
»versipelles»–, »ut dubii omnes metuerentur ab omnibus».
1 »Om ormars skiljemärken». K. Vet. Akad. Handl. XIII.
* Amocn. Acad. 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
