- Project Runeberg -  Bref och Skrifvelser af och till Carl von Linné / Första afdelningen. Del I. Skrifvelser till offentliga myndigheter och till Kungl. Vetenskapssocieteten i Upsala /
210

(1907-1943) [MARC] Author: Carl von Linné, Teodor Magnus Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mage. Han hade och redan warit förgången af armod, om ej de
solide wettenskaper, som han af Eder M. H. här wid Academien
insupit, gifwit honom här och där en stickpenning att kiöpa sig
en måltid mat, då han i Paris kunnat råkat någon yngling, som
haft lust att lära något litet i Moralen äller Matthesi, i Botaniquen
äller Chemien &c.2 Men i en så dyr ort har detta warit så ringa,
att det altid wardt otillräckeligt till mat, husrum, kläder och
hemresa.

Uti bref till mig från Paris, för några dagar sedan,
beskrif-wer och beklagar han sitt öde, med så rörande ordasätt, att de
kunna röra stenar och resa håren på ens hufwud, och lägger
där till detta: Förutan närwarande tids omständigheter plågar

mig åtankan om framtiden; jag är lämnad utan understöd, men
hunden till min frihet och upoffrad till ett blindt öde. Hade ej
Herrar Professorerna bisprungit mig med hielp och understöd, liade
mitt elende warit i den högsta grade. Osäher om mig sielf,
brå-har jag mitt hufvud med hwad jag lärdt; ibland Maréebaux är jag
Maréebal, ibland Mathematicos passerar jag för en af deras hop,
men sielf wet jag ej Invad jag är; en olycka som är starkare än
andra. Ach att någon Gynnare kunne förhielpa mig till något
wist brödstycke, där i jag kunde giöra nytta, det måtte ske med
hivilka wilkor, som möglige äro.

Alla som älska wettenskaper, hwar ibland mine hederwärde
H:r Collegae lysa, kunna intet annat än älska och taga dehl uti
deras öden som dem idka, samt promovera dem, som sig med
wettenskaper distinguera; låtom oss därföre, af priswärdig
pläg-sed, se till om icke något tillfälle kan gifwas att rädda en wärdig
Landsman ifrån undergång på en främmad och dyr ort.

Här äro till exempel många stipendier, af hwilka somlige i
senare tider warit så knappa, att ingen på dem kunnat resa till
utrikes orter; här äro uti somliga öfwerskotsmedel, som ännu stå
inne och kanske intet nyttigare kunne emplojeras, med kanske än
flere möglige utwägar, om wij med samblad hog söka att hielpa
en idog och olyckelig landsman, som utom sitt eget förwållande
råkat i elende.

Då jag detta understår mig lämna till Eders Magnificences
och Mine Wärda H:r Collegers behiärtande, anhåller jag wördsamast,
att en prässande omständighet ej lägges ad acta, ne dum
deliberatur pereat Saguntum.3

Carl Linné.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:25:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/linnebref/1-1/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free