Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
laga upbod, fastebref winna, liwilket senare mig blef näkat, som
B. Kyronius kiöpt denna åckren af non Domino, emädan han woro
staden tillhörig; här af såg jag mig föranlåten at söka himmul af
B. Kyronii sterbhus, hwilket söker sin man M. E. Pirgou; denna
säger sig hafwa stadsens fastebref på åkren, som altså warit
hennes lagfångne ägendom.1
Hwilket alt Högl. Kongl. Hofrättens nådgunstiga bepröfwande
och utslag jag allerödmiukast underkastar och framhärdar med
oaf-låtelig wördnad
Högwälborne H:r Prtesidentens, Riddarens och Skattmästarens
samt
den Högl. Kongl. Hofrättens
Upsala 1756 allerödmiukaste tienare
d. 13 Maji. Carl Linnaeus.
Finnes, helt och hållet egenhändigt af Linné skrifvet, i Upsala
universitets bibliotek (mscpt G. 152 a). Öfverst på första sidan står tecknadt: »förkl.
ingif. d. 20 Maji 1756.»
1 Denna handlings förhistoria är i korthet följande:
Ar 1746 inköpte Linné för arfsmedel efter svärfadern af Borgmästaren N.
Kyronius en i Nyby bröte invid Upsala stad belägen åker af ett tunnlands Vs
kapplands areal, erhöll därå köpebref och ansåg sig härmed obestridligen vara
dess egare. Emellertid anmälde den 31 Oktober 1748 stadskassören E.
Åkerman för Magistraten, att enligt hans åsigt såväl denna åker som en
närgränsande vore till staden donerad kronoåker, hvilken borde utan ersättning
återlem-nas. Linné, som häröfver fick yttra sig, anförde den V* 1749 »till sin rätts
bestyrkande flere skiäl», hvilka dock ej syntes stadsfiskalen Peter Elg
tillfyllestgörande. Han anhöll därför hos borgmästaren om stämning på Linné och
dennes åkergranne, professor Anders Celsii enka Gunilla Spole, »för thet the
god-willigt til staden icke wilja afstå och återlemna the åkrar, hwilka the . . . .
innehafwa och emot flere höga författningar icke bordt befatta sig med eller til
enskilt och proprie ägendom abalienera». På grund häraf fick Linné från sin
»tienstwillige tienare» borgmästaren, »som denna Fiscalen Elgs begiäran icke
af-slå kunnat», mottaga en den 4 December s. å. daterad, i synnerligen höfliga
ordalag affattad skrifvelse, hvari stämningen delgifves med tillägg, att »i öfrigt
behagar Herr Archiatern sig påminna, att stämningen utan laga förfall icke får
försittas.»
Till åtlydnad häraf företedde Notarien Z. Liungdahl den 24 Januari 1750
för Rådstufvorätten en bland dess handlingar ännu förvarad, af Linné
egenhändigt skrifven fullmakt in blanco att föra hans talan »i tvvisten emällan mig,
Stadsfischalen och Fru Kyronia angående någon åcker.» Rättegången blef sedan
både långvarig och invecklad, därigenom att åkern flera gånger bytt egare.
Resultatet blef, att enligt Rådstufwo-rättens dom den 28 Mars 1753 åkern skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
