Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tryckt såsom dedikation i Species plantarum ed. I (1753); på svenska,
fastän arbetet för öfrigt är helt och hållet på latin.
1 Första gången, då Linné kom i närmare beröring med någon af de
kungliga, var 1744, då den året förut till Sverige ankomne kronprinsen Adolf
Fredrik besökte Upsala och universitets-kansleren vid presentation af alla
professorerna »framstälde Professorerna Andreas Celsius och Carl Linnjeus såsom
lumina Academice för sin innom och utom Riket bekanta lärdom». Följande
år skulle äfven Kronprinsessan Lovisa Ulrioa göra ett Upsala besök, h varför
Rektor och fyra professorer, bland hvilka Linné var en, »deputerades att wid
detta länets början [d. v. s. vid Flottsund] giöra en underdånig upwaktning».
Härwid »blifvver Linnseus ensam antydd att följa med till Ekholsund, at där få
speciei audience hos Hennes Kongl. Höghet». Ytterligare bevis på
kronprinsparets bevågenhet erhöll Linné 1746, dä det i början af Juni åter »besåg
Academien och regalerade en hop af academie staten med guldmedallier, men
då de andra få hwardera sin, får Linnjeus 2:ne, till tekn at han behagade».
Naturligtvis kände han sig häröfver både smickrad och tacksam och särskildt
intogs han af den unga, vackra och intelligenta Lovisa Ulrica, hvarför han
ock kort därefter (den 18 Juni), dä han under sin Västgötaresa samtidigt med
kronprinsparet kom till Mariestad, antagligen ej saknades, då »Folket så ifrån
staden, som från landet derikring trängdes at få åskåda en sä förträfflig
Prin-cessa. De sågo, de älskade och wördade hennes skönhet, wishet och mildhet».
Till henne dedicerade han ock beskrifningen öfver denna sin resa.
Den mera flyktiga beröring, hvari Linné sålunda kommit till de nämnda
kungliga personerna, efterträddes snart nog af en lifligare, förorsakad däraf,
att båda började att — följande det då ganska allmänt herrskande modet —
anlägga hvarsitt naturalhistoriska museum, den ene på Ulriksdal och den andra
på Drottningholm. För dessas ordnande och förökande måste Linnés hjälp
anlitas. Därför, när Lovisa Ulrica (1753) »skaffat sig de ståtligaste samlingar af
Conchylier och Insecter ifrån Indien, så att de täfläde med de största i
werl-den, Linneus får befallning att komma dit till Drottningholm att beskrifwa alt
detta .... Han fick då det nöjet dagligen conversera med en så stor och
dråpelig Drottning och en så mild Konung».
Adolf Fredrik hade visserligen förut genom köp förvärfvat sig en
samling af djur, mest amfibier och fiskar, »alla från en fr ammande wärld härkomna»
och »alla inlagda i Flaskor, fyllda med Spiritus vini», men dessa skänkte han
1745 till Upsala universitet, och Linné lemnade följande år däröfver en
redogörelse i disputationen Museum Adolpho-Fridericianum.
Följande sin gemåls exempel och sporrad af hennes energiska ifver,
började han emellertid sedan att förskaffa sig en zoologisk samling och använde
därtill sådana summor, att Linné redan 1753 förklarade, att »Hans Maijrt
samblar fortare än någon annan», och följande år, att »Hans Maj:ts
cabbi-net blifwer det största i welden; rätt nu är swårt att lägga något till». Och
häröfver skulle ett praktverk med talrika planscher utgifvas. Linné kallades
därför till Ulriksdal, hvarvid »Deras Majästeter låto Linneus hela dagen wara
deras speciella sällskap och liksom han tillhört Hofwet, då ej annat talades än
om Xaturalier, som af Öfwerheten nådigt hördes och betraktades». Äfven un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
