Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dok liar dett ock lyckats för sombliga, men däremot de, som tilförene
hafft fråsan, äro säkert härigenom hielpte, hwilket jag på rätt många
hadde tilfälle at erfara nu i wåras uppe i Savolax och Cuopio soken.
Endaste olykan är, at detta bark watn har en olidelig twär smak, och
kan således pmöjeligen brukas för wåra tiders läkra patienter; men af
bönder och dem, som endast mäta alla medicamenters krafft effter dess
skiärpa och brännande smak, kan dett med nöje brukas.
Detta är det läkemedel, hwarmed en bonde i Savolax, benämbd
Heiskanen, giorde sig i orten mycket namkunnig och botade mången
siuk, i synnerhet af Fransoser och andra dylika exanthematiska siukor.-
Huru barken pulveriserad el:r ock i extract må agera, kan jag eij
något säga om, utan kommer dett an på försök, dok hoppas man til
b ästa.
Jag innesluter mig i Wälborne Herr Archiaterens ynnest och
framhärdar med wördnadsfull högachtning
Wälborne Herr Archiaterens
ödmjukaste tjänare
Abr. Argillander.
Helsingfors d. 25 Maij
1753.
Linn. Soc. Vol. I: 182—183. — I brefvets marginal äro uppfästade prässade
exemplar af Astragalus alpinus L. (blommande) och Arabis suecica Fr.
(bladrosett och blombärande topp). Af den senare finnes exemplar i Linnés
herbarium, som tagits »in Esbo paroecia Nylandice». 1
1 1 Fl. suec. ed. II p. 257 upptogs Astragalus uralensis såsom af
Argillander anträffad «i» Finlandia paroecia Heinola et ad Tavastehus
prope Stor jois in jugo arenoso». Linné synes sedan hafva insett sitt
misstag och funnit den finska växten vara Astragalus alpinus. I Sp. pl. ed. II
(1763) angifver han nämligen A. uralensis förekomma endast »in Sibiria».
1 I Fl. Su. ed. II p. 166 omtalar Linné, att man, enligt uppgift af Gadd,
i Finland begagnade sig af koncentrerad dekokt på häggbark såsom botemedel
mot syphilis, äfvensom af liäggbär mot dysenteri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
