Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gården i Upsala. Efter dess död införde Linné i Vet. Akad:s Handl. 1768 en
uppsats: Mus Agufi Syst. Nat. Eller Beskrifning på et Brasiliskt Djur,
Aguti. Ur redogörelsen för dess lefnadsvanor må här meddelas:
»Maten: Bröd, Säd, Frukt, Rötter, hälst Nötter; men intet Kött, Kål,
Sgllat, Gräs eller annat grönt. När det fick mat, satte det sig på huken, hött
maten med framfötterne såsom en Iekorn, gnog på samma sätt, men ganska
fort; det öfverflödiga gömde det, och med nosen nedgrof i jorden. Det var
mycket snålt, last det fick mer än det kunde äta, hvilket gjorde djuret mer
familiért, at det gick fram til folk, steg up med framfötterne på ens ben, läkte
sig up, samt slickade händerna på folk, at recommendera sig till mat; men
ville icke gerna låta lyfta sig up, om det ej var dess hungrigare. Dricka sökte
det ej mycket, och sin drick sög det. Mjölk var ej heller dess delice. När
han fick någon mat och begynte gnaga, korrade han i halsen, gick ur vägen at
äta, och då det var bestält, kom han att söka mera.
Rörelsen var föga, efter han var bunden, ty han satt mäst stilla, och
häldre hölt sig i skuggan, än i Solen; där han oftast slickade sina framfötter
och strök sig på sina nakna öron, jag vet ej för hvad orsak. Då han är fri,
skal han kunna löpa förlräffeligen fort. Han hoppade sällan, högst1 s aln högt.
När detta djur hvilade, satt det altid på huk, med mycket raka sträkta fram-
ben, som et Rådjur, hvilket var dess ordinäre ställning; och det kryper intet
som Möss.
Sömnen var ringa; det sof med öpna ögon; och låg mäst framstupa
eller satt det.
Altereradt på något sätt, högdes håren upp, ifrån midt af ryggen, och
helt bårt åt. Det lystrade stadigt. Var mildt och bets intet; men när det
blef ondt, stampade det hårdt emot jorden med bakföttren. Det låter sällan,
och då grymtar det nästan som en gris, men morrar i halsen, nästan som en
katta, då det får någon fågnad».
Från Fr. Bedoire finnes ett bref till Linné (Linn. Soc. Vol. I: 504—5), dateradt
Stockholm den 7 December 1774, hvari han omtalar sin önskan att få till
Lissabon medfölja sin broder, som varit på besök i Sverige, fastän denne sökte
af-skräcka honom därifrån på grund af »en odräglig kostnad» och sjöresans
besvärligheter. »I händelse Herr Archiatern täcktes finna, att jag enl.t min
stora lust och åhåga skulle kunna åstadkomma någon nytta på en sådan resa,
täcktes Herr Archiatern nämna något till min Bror därutinnan skrifteligen.
— Jag torde få den ähran att nämna det jag gjordt tämml. förkofring i
Örtsamlingen». Antagligen blef denna reseplan icke realiserad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
