Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hierteligen gierna sågo jag Hughes, och tackar wördsamast
för gunstig lofwen af lånet, intet skall boken fläckas i min hand.
Med första lägenhet skall jag sända örterne.
jag förbi.
Edel och Högachtad H:r BancoCommissariens
ödmiuke tienare
Carl v. Linné.
Upsala 1765
d. 27 Decembr.
Efter afskrift af B. Bergius (vol. XI s. 241).
1 I Joh. Burman, Thesaurus Zeylanicus, exhibens plantas in insula
Zeylana nascentes (Amsterd. 1737) finnes såsom appendix Catalogi duo
plantarum africanarum, quorum prior complectitur plantas ab Hermanno
observatas, posterior vero quas Oldenlandus et Hartogius indagarunt.
Hvad Linné menar med »den senare», är däremot oklart: i tredje tornen af
Joh. Raji Historia plantarum (Lond. 1704) finnes nämligen ingen
förteckning på afrikanska växter, men väl Historia stirpium insula Luzonis et
Philippinarum, a Oeorgio Josepho Comello.
BERGIUS, PETER JONAS.
Född p& Eriksdal i Hvittaryds socken, Småland, den G Juli 1730, blef
student i Lund 1746, där han valde den medicinska banan, emedan han ansågs
vara «mindre skickelig till Andelig eller Lagkunnig. i anseende till det
naturliga felet, hvarmed han, särdeles i de unga åren, var hehäftad, att mycket
stamma.» År 1749 begaf han sig till Upsala, där han blef så intagen af
Linnés föreläsningar, att han beslöt särskildt egna sig åt naturalhistorien, och
gjorde sig snart bemärkt för sin stora flit, så att han framför äldre
Upsala-studenter i December 1750 på Linnés förord erhöll det enda då lediga
kungliga stipendiet inom medicinska fakulteten. Samma år disputerade han pro
exercitio öfver Linnés afhandling Semina muscorum. Teoretisk medicinsk
examen aflade han den 5 Juni 1753 och samma år den 13 December
praktisk, hvarvid han enligt det af Linné förda protokollet »wiste en extraordinair
quickhet». Han fortsatte ända till sin död att vara läkare i Stockholm, och
«ansågs för sin tid för en af Europas största Practici, hade en sällsynt gåfva
att försöka nya läkemedel och en utmärkt insigt i Botanik samt
Pharmaceu-tiska kemien, och war dessutom mycket arbetsam och hos sjuka outtröttelig.»
Ledamot af Vetenskapsakademien blef han den 4 Februari 1758, Historiae
naturalis professor i Stockholm den 22 December 1761 och enligt Riksens
Ständers beslut assessor i Collegium medicum den 18 Novemher 1763. Död den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
