Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sar, blefv oför oss framställe; alla 4 verldens delar syntes hafva förenat sig,
och gifvit contribution til vår Jul-afton; men den största glädjen kom ifrån
Sverige.»
10 Alexej Grigorjevitj Orlov, född 1737, generalamiral för ryska flottan,
uppbrände turkiska skeppen i Tjesmenviken 1770, död 1808. — »Vi hafva haft
den äran», berättar Björnstähl, »at mycket umgås med General Alexis Orlov;
han har bedt oss spisa hos sig på Soldate-vis, så ofta vi icke voro bordbudne
til bättre bord, sade han; han är en munter, vänlig och tillika mycket modest
Herre, skryter icke af sine Segrar; säger at lyckan och hazarden favoriserat
honom at göra sina skyldigheter, och upfylla Hennes Maj:ts Ordre».
11 Jean Étienne Guettard, född 1715, fransk mångsidig naturforskare, död
1786. »Den berömde Hr Guettard ifrån Paris är ständigt i vårt Sälskap; han
var redan för sit attacheinent til Hrr von Linné och Wallerius half Svensk,
men nu har han här i Rom blifvit hel. Det är en lärd samt tillika artig och
lustig Man, munter och glad i Sälskap, och vid alla tilfällen skulle man taga
honom för en Yngling, ehuru han väl har sina 60 år» (Björnstähl).
’* Paulus planterar, Petrus vattnar, Gud skall gifva tillväxten.
*• Carl Aurivillius, se bref. 503.
’* »Fadren Minasi. Dominicaner-Munk», var en af de italienske lärde, som
Björnstähl i Italien lärde känna och högeligen värdera, och hvilkens bästa han,
egendomligt nog, kom att verksamt befordra. Då nämligen Björnstähl och
hans svenska kamrater den 90 Jan. 1772 hade audiens hos påfven Clemens
XIV, blefvo de af denne på det mest vänliga sätt mottagna, och »när vi skulle
taga afträde, frågade han mig, om det vore någon ting, hvaruti han kunde tjena
oss? hållandes mig i handen. Jag svarade då: at hans exempel inspirerat mig
en stor lust at göra andra godt. . , . och därföre dristar jag recommendera
2:ne mina Vänner, hvilkas egenskaper och talens förtjena en så uplyst Påfves
protection, som kan draga mycken nytta af sådana Snillen: en af dem är i
Neapel, och en i Rom; han frågade, hvilka de voro? Jag nämnde då Padre
Minasi och Abboten Giovenazzi härstädes, som år en af de lärdaste Jesuiter
ifrån Neapel. Påfven försäkrade, at han skulle göra dem godt» — och detta
blef ej tomma ord, åtminstone hvad Minasi beträffar. Han skref nämligen »til
den Påfvelige Nuntius uti Neapel om honom och befalte honom försäkra P.
Minasi om sin hogkomst och ynnest. . . . P. Minasi har skrifvit mig flere Bref
til och tackat mig för min beständiga vänskap: han säger, at han aldrig i
verlden kunnat tro, at en ifrån yttersta Norden skulle komma til Rom, för at
recommendera en fattig Munk hos Summus Pontifex. Och sannerligen ser det
icke rätt underligt ut, at en Kättare ifrän fjerran Ort har recommenderat en
Dominicaner-Munk, til hvars Orden hör Inqvisition, hos sjelfve Påfven i Rom.»
Kort därefter utnämnde Påfven Minasi till botanices professor i Rom, och med
anledning häraf kunde Linné i sina Egenhändiga anteckningar om sig sjelf
omtala: »1774. Påfven, som förut förbudit Linnés skrifter i sine länder,
utnämner en ny Professor att läsa hans System publice i Rom.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
