- Project Runeberg -  Bref och Skrifvelser af och till Carl von Linné / Första afdelningen. Del V. Bref till och från svenska enskilda personer: Bäck 1756-76, C och D /
150

(1907-1943) [MARC] Author: Carl von Linné, Teodor Magnus Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

diutius jactari incertis tempestatibus; viam longiorem ad mortem
male judicamus praestare; si stultus qui fleverit quod ante centum
annos non vixerat, aeque stultus est qui flet, quod post seculum
non vivat.5 Det war nödwändigt, alt antingen sal. fruen skulle
gråta M. K. Br. äller han henne; hwilket tycker M. K. Br. warit
bättre? Mors certe est optimum remedium naturae, morbos sanat,
calamitates arcet, dolores solvit, nos in illam tranquillitatem
reponit, in qua antequam nasceremur, jacuimus. Infelices omnes
permansissent felices, si mors prius accessisset; ante obitum nemo
beatus.6 Föreställ Eder M. Br. att hon i långan tid skolat suttit
änka med edra små barn och sorgt Eder, huru hon då warit
olyckelig. Nu är hon frikallad för all werldens förtretlighet.

Wij böra tänka, då wij gå ur werlden, att en Gud är, som
under största confusion regerar alt, att alt måste gå äfter hans
behag; han är här hemma; wij recommendera honom wåra barn,
som warit, är och blifwer; han föder både bij och biörnar; ali
wår konst och omsorg är fåfäng, utom den att recommendera dem
i Hans hand och hägn, som giör af smått alt Invad stort blifwer.
Annors gå de rikastes barn på slutet och betla bröd; men är Gud
förmyndare, wäxer arfwet af hans hand, som det förwaltar.

Min K. Br. sörger en makalös fru, som Gud Eder lånt.
Föreställ Eder warit på en ståtelig collation, där i haft alt uptänkeligt
nöje; om i då dagen äfter lågo gråtande, att giästbudet warit alt,
skulle icke de, som ej fått lika förmon, förundra sig öfwer Eder
med skiähl?

jag har haft en tid för tröst, då jag mistat något redbart af
egendom, att trösta mig med det, att om jag, som många andra,
icke haft det och fått det af wår Herra, så hade jag aldrig sörgt.
Tacka nu Gud, att M. Br. fått ägt uti sine liufwe åhr en så
be-hagelig fru. Kom hog att bara dräggen är quar af lifspocalen;
kom hog att wagnen går ju längre nedföre, ju fortare. Se
tillbaka på den förflutna lefnaden, är icke den liksom en dröm; sådan
blifwer den fölliande, om ej wärre, och på slutet altsamans en
dröm. Skall man beklaga den, som drömt kortare; som sluppit
de triste dagar, de många bräekeligheter som åldren medföra,
sannerligen ingen giorde wäsende af döden, om man ej woro
bedragen, att man här skulle lefwa in nestoreos annos, sannerl. man
skulle skatta den lyckelig, som döden öfwerståt, som wij fasa så
mycket före, och tro blifwa så marterande, ty den woro
entledigad från alt bekymber; lätt oss wäga nöjet och bekymbren emot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:26:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/linnebref/1-5/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free