Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 Dedikationen fick med anledning häraf följande lydelse: Illustrissima
Societati Regia Literaria et Scientiarum Svecia Floram hanc consecrat
Car. Linnmis.
2 Flora Lapponica utkom dock först följande år; dedikationen är
daterad MDCCXXXV1I XII Kal. Febr.
3 Detta bref är förkommet.
4 Johan Gustaf Renat, född 1658, sergeant vid artilleriet, tillfångatagen
vid Pultava och skickad till Sibirien, tillfångatagen 1716 af kalmuckerna, bland
hvilka han vistades till 1733. Härunder lärde han dem järns vinnande ur
järnmalm jämte gjutning af kanoner och bomber samt inrättade boktryckeri
m. m., genom hvilket allt han vann ej blott stort anseende (han uppgifves t.
o. m. hafva befordrats till generalfältmarskalk), utan ock högst betydande
förmögenhet. Efter återkomsten till Sverige blef han utnämnd till löjtnant och
dog i midten af 1740-talet. Mest bekant genom den af honom uppgjorda kartan
öfver *Songariske Kalmuckie>.
5 Daniel Diurberg, född 1659, teologie professor och domprost i Upsala,
död 1736.
6 Johan Hermanson, född 1679, skytteansk professor i Upsala. död 1737.
1 Egendom i Huddinge socken.
1172.
Högwördige Hr Doctor. Domprobst
och Primarius theologias Professor
Bewågne Gynnare! ;
Jag blyes sannerligen som åter hela åhret warit försummelig,
hälst som jag intet aflagt skyldig tacksäjelse för beswäret af
dedicationem Jag hade tänkt min hoplappade Flora skolat först af
året utkommit, men ser jag [mig] nu lyckelig om jag får af henne
till åhrets slut.
Mina genera plantarum1 blefvvo nu i weckan äntelig. afgiorde
hoos tryckaren. D. Dillenius fick halfwa delen, då den var tryckt,
äffter begiäran; då han såg hur jag williat mästra hans genera,
blef den herren på mig så ond, som han till förene vvar hurtig.
Då jag kom till honom i oxford, wille han knapt bedia mig stiga
in med sig, äntelig. brast det löst med små pikar och förachteliga
miner; jag war hoos honom i staden 3 dagar, fick se näppelig.
en älr annan ört; jag betalte wagnen i hans nårwaro, med hk:n
jag dagen äffter skulle afresa, då han mente mihr wohl. Jag kunne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
