Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ingen ting förtryter mig mer, än att jag är i det tillstånd och på
den ort, att jag ej kan roa H:r Archiatern med sådanna saker och
nyheter, som jag vet kunna fagna. Gud i Himlen vet, huru högt jag
älskar, vördar och saknar H:r Archiatern och önskar jag, at desse tre åren
väl blifvit dödade, att jag åter en gång kunde få den äran att se och
tala med min Nådige Herre.
När H:r Archiatern någon gång svarar på min patrons bref, i
hvil-ket han thorde hända berättat om min sjuklighet, var då så nådig och
råd honom till att befalla mig hvar dag, då väderleken så passar, att
gå ut och röra mig. Jag vet ej väl, hur det kommer, att han vill det
jag ständigt skall sitta inne dagar och veckor igenom. Ordsaken thorde
dock vara, som jag kan gissa, denne: för några år sen, har han haft en
ung fransos hos sig, på samma fot, som jag nu är, hvilken
continuerli-gen lupit ute på källrar, Caffehus och andra hus. Nu tänker Han
kanske i början förekomma sådant hos mig; men jag beklagar att Han ej
känner då mitt humeur, som aldrig varit sådant, icke en gång i [-yng-lings[åren],-] {+yng-
lings[åren],+} än mindre nu sedan jag haft så många anledningar att . .
. . . B. Om så fortfares, är jag inom kort ruinerad, [så att] jag aldrig
står till att hjelpa. Jag kan vara obstruerad hela 9 ä 10 dygnen i
sen-der, då jag måste hvar gång med ett el:r flera Clistir giöra öpning;
men det vill eller intet hjälpa rättnu, så försvagade äro intestina.
Dess-imellan måste jag bruka allahanda slags Kursorter [?]. Jag har sagt
Honom, att jag är van, att dageligen röra mig; men det hjelper ej.
Han måste dock tro, att der är något sub. Nådige Herre, giör mig
denna stora gracen, eljest är jag en dödsens man.
Till slut utbeder mig i djupaste ödmjukhet få vara innesluten i
Min Nådige Herres oskattbara höga grace, under det jag i all min
lef-nad framhärdar med diupaste vördnad och undergifvenhet
Wälborne Herr Archiaterns och Riddarens
aldraödmjukaste tjenare
Joh. P. Falck.
St. Petersburg d. 11 Nov. (st. vet.) 1763.
Nådigste, pålägg och befall mina gamla goda Vänner och Camerater,
Elmgren,10 Kuhn11 och flere att skrifva mig till ibland och roa mig med
några behageliga nyheter. Sådana bref bli Himmelsbref för mig hädanefter.
Jag har väl skrifvit dem alla till och bedt dem; men kanske de
glömmat, ty den satsen är merendels rigtig: qui procul ab oculis, procul a
lumine cordis.12 Kom den rara och aldrararaste Busken lyckeligen fram
till Upsala, som var i använtan, när jag reste? Jag önskar af alt hjerta.
Det oroar mig, att jag ej skulle få se en så rar syn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
