Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
At nu icke längre utdraga tiden, understår jag mig det för denna
gången göra, på sådant papper, som orten och tillfället åstadkomma.
Wid min ankomst hit till Gunnarskog, d. 1 Sept. sistledne, reste
jag efter förrättad Predikan, med Herr Hofjunkarn Löwenhjelm1 hem til
dess gård Salbo. På gården mötte mig et obekant djur, som sökte
fägna mig, liksom jag länge warit med det samma bekant. Jag ansåg
detta djur med upmärksama ögon och började tro, att det wore något
slags degeneration från kattor, emedan det war en katta nog likt.
Men Hofjunkarn berättade mig snart at det war en kattlo2, som
förleden wår war af bönder fången i et swediefall i skogen.
Den möda jag fåfängt i 4 år anwändt at hema i mina Bergslags
Finneskogar finna en kattlo, gorde at jag åhörde dessa ord med mer
fägnad, än om jag blifwit lofwad en skatt.
Mig sades tillika då, at en Warg-lo unge äfwen war fången wid
samma tid, som förwarades bunden pä Fridros Ha;rregård här i soknen;
men denna wår katt-lo gick lös. Jag längtade högeligen at få se
skil-naden på desse bägge; men innan jag fick tillfälle at komma til Fridros,
war Wargloen död, af orsak, at man gaf honom wälling, gröt och mjölk
at äta, men sällan eller aldrig något rått eller kjött. Hud och kjött
woro af dumt folk (som här intet mycket behöfwer sökas efter)
bort-skaffadt, och kunde ej igenfinnas.
Då hade jag ej annan utwäg, än at af de förståndigare utröna, om
någon likhet eller skilnad gafs emellan desse 2:ne djur, men til min
fägnad swarade mig alle, »at de woro skilde til färgen, til storleken, til
lynnet, til appetiten, men til skapnaden woro de någorlunda lika, dock
så at den ena war en katt-lo och den andra en warg-lo», eller som de
här kallas Katt-gjöpa och Ulf-gjöpa.
På min begäran skänkte Herr Hofjunkaren mig sin kattgjöpa, och
som jag i en prästegård ej torde förmoda den ryckt om henne, som
borde wara, oftare tilgång på färskt kjött gafs på Herregården, än der
jag är; jag ock war owiss, hur ofta jag kunde få sielf blifwa hema;
thy åtog sig äfwen Hofjunkarn at för min räkning hos sig föda henne,
så länge jag wille. •
Alt husfolket wille tjena mig, och tracterade så min kattgjöpa, at
hon dag från dag blef wakrare; men en piga gick för långt med sitt
wälmenande, och, då Bokhållaren på gården, som, i brist af annat sköt
skator til gjöpans underhåll åter wid3 mjölk, war borta, gaf henne något
groft kjött, hwaraf et ben fastnat i halsen. Det satt quar i 2 dygn och
när Bokhållaren efter sin hemkomst märkte, att det ej wille lossna, slog
han gjöpan ihjäl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
