Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Välborne Herr Archiater och Riddare.
För lång tid sedan hade jag besvarat Herr Archiaterns gunstiga
bref1, om jag med något märkvärdigt kunnat uptaga Herr Archiaterns
attention. Jag brister väl ock i dag uti det samma, men jag kan intet
längre vänta att söka rättfärdiga mig för den elaka tanka, Herr
Archia-tern lär hafva om mig, i anseende till det afslag, som jag gjort af
til-budet alt följa D:r Solander på nästa expedition. Jag får begynna det
med min vördnasfullaste tacksäjelse för den ömhet för min tilkommande
lycka, som Herr Archiatern behagat ytra i Dess bref till min K. Fader.
— En gång, då jag får den glädjen personligen upvakta Herr
Archiatern, skall jag omtala de anledningar jag hade att tro den skedde
offerten vara giord endast i den tankan, att bli afslagen; mera kan jag ej
nu säga. Dessutom, min Nådiga Herr Archiater, hvad lycka skulle det
för framtiden skaffa mig? Dr Solauders lycka dependerar helt och hållit
af Hr Banks; med sin lön vid Museum kan han ej föda sig, och ej den
minsta belöning eller upmuntran har han fått af Kungen eller Rege’
ringen, utom att alla hafva den nyfikenheten att höra hans berättelser
och därföre söka hans sällskap. — Hvad hade det då varit för mig att vänta,
som aldrig blifvit på annat sätt ansedd än Dr Solanders handtlangare att
upsöka naturalierne och torka örter? Jag håller med, alt Medicine i
Stockholm ej vill ge mig för stor inkomst, men jag skulle med Natural
Historien svälta ihjel. Och inga flere öpningar gifvas i England, hvarest
man mindre reflecterar på utlänningar än på något annat ställe. — Herr
Archiatern har en gång sedt min lust för Natural Historien; jag
försäkrar, att det varit med mycken möda, som jag dämpat den, för att
följa ett långt obehagligare och ovissare studium. Jag ville ock att Herr
Archiatern skulle tro, att jag hvarken af lathet eller räddhåga blir
hemma; jag är ung, men det är intet nöje, som jag ej skulle försaka,
och intet arbete, som jag ej skulle undergå, då jag finge lära något
nyttigt. Om jag sörjer öfver att ej kunna göra denna resa, är det
därföre att jag förlorar tillfället att roa Herr Archiatern med underrättelser
om det nya, som jag kunde erfara; — en skyldighet, som Herr
Archiatern aldrig skulle få orsak att klaga öfver hos en discipel, som vördar
och älskar sin Läromästare på det ömaste sätt i verlden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
