Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
qwar wid sin förra ända, då flaskan wändes. Hoos Chartreux hade
hvvarje Pater sin lilla trägård, therest de hade små sängar med wackra
hlommor, et litet orangerie, hwarest de bewarade om wintren sina
citroner ock pomeranse träd. Et litet citronträd wisades oss, hwars
ena gren altjd bar en hermaphrodit af citron ock pomerans. Wi fingo
en slik af Ährke Biskops Baron Lusans bord en gång, hwilken han fåt
ifrån denne Paters lilla Orangerie; den hafwa wi hemsänt. Eljest war
äfwen här et wackert Apoteque, ther något af snäckor ock uplorkade
Quadrupedia samt fiskar och reptilia wisades. På gården utanför
Apo-tequet stod et litet diur bundit, som Le Pere reverende, hwilken fölgde
oss ikring i detta präktiga slottet, hade nys fåt ifrån America, hwilket
de kallade Acuti de Leogan. Detta diuret hade långt tryne, öfra maxilla
war nog längre, näsbårorna, som på en hund, små öron, 5 klor på
hwarje fot, swarlgrå, 2 fots lång rumpa, som hade grå ock swarta ringar,
brun under buken: tänderna 6 primores, 2 större canini, 3 mindre
canini, 3 molares, stor som en kalt, sprang up på folket, tog ned ock
ransakade fickorna, war ganska qwick, gnislade ibland, som en rotta,
elr litet swin; dess affecter liknade nog markattans; men torde hända,
at det war en Meles. Af ortens okunnighet blefwo wi intalade, at i
Gradignac 1 ’/« mil ifrån staden skulle i en källare finnas scorpioner.
Wi giorde en Romaria dit, sökte med all flit i källaren ock alla likliga
platzer; men förgäfwes. Wi kommo öfwerens med folket i gården, at
de skulle föra oss tilhanda i staden på wårt hotele, när slika diur kunde
finnas; de sade, at så snart, som det rägnade, så kunde de skaffa; ty
då wisade the sig. Antel. regnade det, de kommo, wi fingo; men icke
scorpioner, utan 2:ne ödlor, som iag hemskickat, hwilka iag kallat
Sa-lamandra uti min specification. Folket woro lika rädda för desse ödlor,
som för elden, och hade bewis på, at de woro ganska farlige. Jag lade
dem lefwandes i Sp. vini, då de utzilade genom sina porer en hwit
safft, som ystade sig straxt hon kom ut; de lefde i detta element icke
länge; men wäl ned i jorden.
Ifrån detta Gradignac skickade Madame du Cape, som war Fru af
denne orten, oss af de Curculiones uvse, som wi hemskickade, sägandes
oss tillika, at desse insecter giorde henne offta skada på 30 å 40 Fal
win om åhret. Wi examinerade theras Antennse och funno dem wara,
som trinda raspar, hwar med de raspa af de första skotten på winrankan,
som sedan förfallnar ock gifwer ingen frukt det åhret. Här war för dem
ei annor bot, än det, at Frun lejde en hop folk, som på en wiss dag
gingo öfwer wingården, ock plåckade bort desse gyllende odiur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
