Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig hopp. at Herr arcbiatem med gunstigt nöje inhämtar den
efterrättelse, jag har den ähran al lenma om mitt och min resas tilstånd til
denna dag.
£fter 16 wekors siöresa kom jag Gudi lof! hit til Smirna i
fullkomligt godt wälstånd d. 27 No v. Siölefwernet har icke bekommit mig
det ringaste illa, fast det haft sina beswärligheter; men genom
försig-tighet och den högstas bistånd har jag så stått emot dem alla, at icke
den ringaste fått skada mig. Min helsa år nu äfwen så god, som den
varit i all min lefnad; jag har aldrig wisl af någon siukdom hemma, ej
heller hit in lil under min resa. Det mästa jag beklagar är, at ett
wildl haf betagit mig tilfalle at se många naturens märckwärdigheter;
en fisk, som under tiden fastnat på en krok, och en sparf, som stundom
wäderdrifwen hos oss sökt härberge, ha warit de endaste, som då och
då någon stund kunnat förnöja min längtan, och sysslesätta mig något
litet med at beskrifwa sig och igensöka sit släkte.
De senare, nemligen Motacilla, Emberita, Fringilla, alauda, ha
oftare helsat på oss, än wi åstundat, emedan de aldrig warit några goda
bodbåre. Det börjades i Östersiön och räckte til Archipelagen och slog
aldrig felt, al så snart en liten fogel kom ombord, så Ungo wi derpå
hårdt wåder; desse små kräk betiena sig af samma dierfhel til siös som
til lands at ta sin tilflygt til menniskan. Det har fallit mig in, at wåra
andeliga borde ha sig denna deras egenskap bekant, så kunde det ge
dem anledning at tänka efler, hwarlore Noachs duftra, som war af
samma släkte, war så trogen at komma tilbaka, häldre än at swäfwa
öfwer bafwel, eller at wistas på en jord, som war utan menniskor.
Jag har altid lagat, at jag fådt någon fast af desse små
wandrings-män. den jag beskrifwit, och har jag wäl 30 sådana beskrifningar. En
del har jag sedt i Swerje, en del intet; jag hade dem alla uppstoppade,
men mistade dem genom en förtretlig händelse. Artigt war al se, när
lärekan kom och wille helsa på, som intet skedde utan då wi woro
när in til något land, huru hon brukade samma sätt til siös som lil
lands, at slå sig ned och flyga perpendieulairt op igen, men stackars
kräk det bekom henne illa; hon hade intet Uplands åkerfält under sig,
hon är intet skapt att doppa sig i salta wågen, ty hlefwo ock de mästa
quar på böljan, då några få kommo undan med litet lif. Procellaria,
som jag så mycket åstundat at se, har aldrig wisat sig, ehuru de
til-fällen, wid hwilka han bordi synas, icke felat oss; jag har och frågat
wåra gamla aiömän, som farit på Spanska siön och Medelhafwet i många
år. om de någonsin blifwit någon sådan warse, men ingen har wetnt
deraf. Dess ställe llrer mist wara stora Ocean åt båda Jndierna, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
