Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plågan bruka de med god värckan Succus Sedi och Semp.vivi. Tarantlar
äro uti Gallipoli nog almenne, men ej så som hser i Taranto, hvaraf händer
at ingen dag går förbi, man icke får se denna siukdomen. Ingen ting är
så falskt som den idée vi tilförene haft om denna siukdommen, samt alla
historier auctorerne derom gifvit. Jag har just hsepnat då jag sedt denna
6iukdomen vara för oss i Europa mindre kunnig, än den Americaniske
Maladie de Siarn. Hr. Archiatern och Riddaren behagar tillåta, att jag
kort anförer hvad jag antingen sielf sedt, eller af trovärdigt folck hördt
berättas. Då någon blir biten af en Tarantel, börjar han på att blifva mera
tystlåten än tilförene, speculerar mycket, ständigt orolig, mister appetiten
blir matt och maktlös, tändren lossnar i munnen, han mister den friska
färgen och blir guhlagtig, känner som oftast en starck oppression kring
hiertat, blir grufveligen melancholisk samt rädd för alting. Medici som
här på orten mera tractera de siuke för vinst skull, hälst de blifva betalte
efter visiterne, än för att göra dem friske, börja då med allehanda
anti-hypochondriaca o. s. v. Men alting slår felt, tils de efter lång tid declarera
att det intet annat kan vara än Tarantismus, så framt det icke emedlertid
af någon händelse blifvit uptäckt. Under alt detta yrar aldrig den siuke,
begår aldrig några dårskaper, utan är som en annan hypochondriacus, gör
sitt arbete rigtigt, men känner sig altid hängsiuk, och kan uti slikt tilstånd
continuera 1 ja ofta 2 å 3 år, då siukdomen fuller tar til, men han känner
altid mera oppression kring hiertat då det lider til en viss tid på året. Är det
då som jag sagt afgordt att den siuka är attarantato som de säga, låter man
musicanteme komma, hvilka så snart de börjat at spela antingen på Violin
eller Cithara, och ofta på begge tilsammans, då den siuka vid början af
tacten ger ett högt anskri, rodnar i ansigtet, börjar så att dansa, samt
con-tinuerar ofta en a 2 timar, mer och mindre, alt efter som siukdomen är
häftig til. Musicanterne få ej hålla up, för än den siuke sielf slutar att dansa;
under det han dansar kan intet synas att den är i någon yra, ser endast
något bister ut, samt ger ibland til förskräckel. anskri, i synnerhet om
Musicanterne taga någon ton miste på instrumenterne. Den siuke håller
bättre tacten än den bästa dansmsestare, ibland under dansandet, ansätter
oppression kring hiertat så hårdt, att den siuke intet kan röra kroppen,
då han fattar på något ställe i sig med händren och trampar tacten med
föttren, och ger grufveliga anskri. Då de slutat att dansa, gifver man dem
ett glas vatn, då de blifva mera muntre och friske än någonsin tilförene,
i synnerhet sedan svetten någorlunda förgådt. Alt detta händer på samma
sätt, om man intet vet af, att de äro stuckne af Tarantelen, och de blott få
höra musiquen, kunna de omöjeligen hålla sig ifrån att dansa, hvilcket jag
sedt på en flicka af 15 år, den ingen viste af hafva denna siukdomen. De
continuera med denna dansen 3 dagar å rad, hvad timma man finner
apropos, men bäst eftermiddagarne. Under det at desse 3 dagarne vara kan den
siuke dansa 5 a 6 gr om dagen om han får höra musiquen, då omöjeligit är
för honom att hålla sig derifrån, men han blir deraf ej friskare, än om han
dansade blott en gång om dagen, som ordinairt sker. Sedan de då dansat
3 dagar å rad hålla de up det året, och äro aldeles friske, samt dansa intet
om de ock få höra Musiquen, tils det lider emot den tiden nästa år, på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
