Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uti en trägård ock, kan väl planteras kål,
Meloner, Seleri, samt Gurkor och Lactuca,
Erdschåcker, Rädis-slag och ärter af de mjuka,
Med Sparris, och hvad mer som ger oss läckra mal.
Vi böra ock se til, at ingen mullvad får
Ibland de unga trän och örtesängar vada;
Ty detta odjur gör en trägård så stor skada,
At all vår svett och flit för dennes tand förgår;
Ty lär oss Hederström, en tunna grafva ner
Och fästa deruppå en stång med väderleka,
Som detta djuret plär, all fredlig tilgång neka
Och honom med sit dön, en ständig fruktan ger.1
Jag hinner icke alt så noga föra ut;
Ty Eder ynnest, sig i ledsnad skulle byta,
Förän i denna sak mig ämne skulle tryta,
Fördenskul är det bäst, jag skyndar nu til slut.
Vår sak hon talar sjelf och tarfvar ingen tolk.
Vi få väl kännas vid de stränga Guda-orden :
Du måste i din svett dig föda utaf jorden.
Et bud, som lydes bäst utaf de vilda folk;
Men blir af Lärde män och Philosopher glömt.
En Hedning yrkar det uti et oskärdt tempel.
Ghinesen manar oss, at följa sit exempel,
Hvars flit och hushålls vett, man aldrig nog berömt.
Af reseböcker man, med stor förundran ser,
Hur de en tacksam jord på hårda klippor bädda,
Som sen med The och Ris2 och krydder blifva klädda
Och huru hafvets strand en bördig årsväxt ger.
Et sådant idogt folk, som utur jordens sköt
Sin stora rikedom med trefna händer plockar
Och tusend handels skepp til sina hamnar lockar,
Det borde göra oss planterings konsten söt.
Om jag får kalla konst, hvad sjelf naturen lär
Och som et åtag mer, än någon konst bör heta,
Fast efter kunnigt folk häri, man nog får leta
Och deras sällsamhet deraf en vettskap gör,
Se staden Alingsås til nögsam ef ter syn:
1 Det händer väl stundom, at mullvaden, när han hungrar och blifver
van vid detta dönet, ej låter skrämma sig deraf; i hvilket fall den, som har
tilgång til glasbitar, bör stöta dem sönder och blanda dem med jorden
omkring det träd, hvilket han mäst ömar.
* Man vet at Ris är en vattn-växt; Chineserna så den likväl först på
hög-derna, och flytta sedan plantorna på de ställen, där vattnet pä vissa tider får
öfversvämma det. Vi tycke at värt åkerbruk, är nog besvärligit, men hvad
vore icke det för mångdubbel möda, at omplantera hvarje sädesstånd. Et
besvär som allena et Chineiskt hushållsnit kan uthärda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
