Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. En liten prästson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dopet namnet Carl, vilket modern hade viskat i
»bärkvinnans» öra. Själv var hon ännu för svag för att följa med
till kyrkan; men med skälvande händer hade hon satt den
vita dopmössan på den lilles huvud. Den 24 juni — då
moderns krafter vänt åter — gjordes i hemmet barnsöl.
Den lille fick i faddergåva 50 daler silvermynt; för dessa
penningar köptes en förgylld silverkanna.
Det säges, att modern helst önskat att få en dotter, men
hon glömde snart sin missräkning; pilten, som fick sin näring
vid hennes bröst, blev henne snart mycket kär. Redan
med modersmjölken insöp han »en outsläcklig håg för
växter». Många av sina första medvetna intryck fick han under
soliga sommardagar i trädgården kring föräldrarnas hem.
Blommor voro hans första leksaker; när han skrek och var
på misshumör, behövde man blott sticka en blomma i den
lilla handen. Då tystnade barnet och log förnöjt. Denna
kärlek till blommor var ett arv från både mor och far;
särskilt inom den senares släkt hade funnits varmt
intresserade botanister.
I Råshults komministergård bodde det unga
prästfolket till början av 1709. Då blev det flyttning till
Stenbrohult, där Nils Linnæus enligt då gällande sed blivit
kyrkoherde efter sin året förut avlidne svärfader. Sitt nya
ämbete skötte Linnæus troget och redligt. Han hade
starkt minne, gott förstånd och lätt för att uttrycka sig,
goda gåvor för en ordets förkunnare. Hans sinnelag var
ärligt och flärdfritt, lynnet var glatt, vänligt och skämtsamt.
Men på samma gång var han så känslig, att han ej kunde
se lidande och nöd utan att få tårar i ögonen. Han tyckes
även ha varit en synnerligen praktisk natur. Med omsorg
vårdade han sig om sin kyrka, som på hans initiativ blev
målad invändigt — både på väggar och tak. Nya
kyrkbänkar med ryggstöd anskaffades, predikstolen
reparerades, koret vitmålades, alla fönster på östra och västra
sidan gjordes större, så att kyrkan blev ljusare, än den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
