Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Växjö och Lund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
sinne. Av studierna på gymnasiet fick den unge Linnæus
dock en vinst för livet: sin goda insikt i det latinska
språket, som han längre fram ofta använde i disputationer
föredrag, brev och vetenskapliga skrifter.
Under sina gymnasieår beredde Carl sina föräldrar en
ganska stor missräkning. Alltsedan gossen låg i vaggan,
hade de tänkt sig, att deras förstfödde skulle bliva präst.
Det hade varit en så självfallen sak, att man ej behövt
resonnera därom. Men Carls egna önskningar gingo i en helt
annan riktning. Fastän religiöst sinne visst ej saknades hos
ynglingen, var det hans bestämda vilja att bliva en »Floræ
prest». På fristunder sysslade han alltjämt med sina kära
växter. Ökad botanisk kunskap förvärvade han under
exkursioner i Växjötrakten. På sina färder till och från
hemmet hade han ögonen öppna, många nya örter skaffade han
då till sitt herbarium. Teoretisk kunskap i sitt
älsklingsämne fick han genom att på egen hand studera den där
tämligen fattiga botaniska litteraturen. Huru svårsmälta
de för honom då tillgängliga skrifterna än voro, offrade han
många nattliga timmar åt att studera dem, och deras
innehåll fängslade honom vida mer än de vanliga skolböckernas.
Om denna vurm och om sonens bristande intresse för
de kunskaper, som bäst behövde inhämtas av en blivande
präst, blev kyrkoherde Linnæus underrättad, då han i
september 1726 besökte doktor Rothman för att rådfråga
honom angående en besvärlig krämpa. Samma besked
fick han vid sina besök hos de andra lektorerna, som till
och med lära hava sagt, att Carl bättre passade till
hantverkare än till präst. Så gick föräldrarnas hopp om intet.
Men fadern, som var en förståndig man, tog tröst av
doktor Rothmans ord: »Bland alla djäknar i Växjö finns det
ingen som ger så gott hopp om sig som Carl. Han blir
nog med tiden en märklig läkare, som förtjänar mer än
någon präst.» Den gode lektorn erbjöd sig också att
upptaga gossen i sitt eget hem samt giva honom privat under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
