Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Växjö och Lund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
modern, tvekade i det längsta att giva sitt definitiva
samtycke, mest av ekonomiska skäl: den medicinska banan var
på den tiden föga ansedd och illa lönad, fastän den krävde
en lång och dyrbar studietid. Slutligen fattades dock ett
avgörande. Härom berättar Samuel Linnæus, Carls yngre
broder, i följande ordalag: »Några goda vänner kommo till
Stenbrohult. Fadern tager dem med sig till trädgården,
der de sätta sig kring ett litet bord, der, på dertill gjorda
säten, de talas vid, under det att några glas öhl utdruckos.
Under discuterandet säger Far: ’ja, det sker altid: det man
har lust för, det har man lycka till.’ Carl, som alltid var
med, när någon gick i trädgården, tager desse orden ad
notam. När Herrskapet var bortrest och Fadren gick till
omtalte bord, går Carl även till honom, frågande, om det
ägde grund, som K. Fahr sade, när Herrskapet var här?
Fahr, som altid var av gladt sinne och skämtsam, frågade
hvad det vore han sagt? Men Carl ville ha positivt svar.
Då säger Carl fadrens ord. Fahr svarade, att det aldeles
hade sin rigtighet, ’så vida lusten faller på det som är godt’,
lade han till. Derpå säger Carl: ’Ja, min fahr, så bed mig
då aldrig om att bli prest, ty det har jag slätt ingen lust före’.
Ännu en invänding gjordes dock: ’Du vet dina föräldrars
fattiga villkor, och att det studium, du vill utvälja, är
mycket kostsamt.’ Men Carl tager fahr på orden och säger:
äga de orden grund, som min fahr sagt, så förser väl Gud
offret. Får jag så lycka, somjag har lust, så fattas ej
utvägar för mig.’ Fahr svarar med tårfulla ögon och
bedröfvadt sinne: ’Så gifve dig Gud lycka! Jag skall ej
tvinga dig till det, som du ej har lust.’»
Det blev nu beslutat, att Carl skulle få studera i Lund.
Själv hyste nog ynglingen de bästa förhoppningar, och åt
dem gav rektor Krok näring, då han i sitt testimonium
skrev dessa ord: »Liksom naturen inom växtriket
erbjuder behagliga skådespel, då den genom växters flyttning
från ett ställe till ett annat mera påskyndar deras lyck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
