Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Självständig forskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
honom den nyskapande förmåga, som är karaktäristisk för
verklig genialitet.
Hans studier och rön i naturen gingo utom gränserna
för den litteratur, som var honom tillgänglig. Han
påträffade själv många växter, som gjorde honom bryderi
och ej kunde bestämmas enligt dittills kända lagar. De
flesta av dessa arter finner man av Linnæus angivna i ett
par växtförteckningar, uppgjorda under hans första år i
Uppsala. Dessa skrifter — Catalogus plantarum rariorum
och Spolia botanica — äro Linnæus’ förstlingar av botaniskt
författarskap. Fastän de ej göra anspråk på att vara
mera än växtförteckningar, måste de dock tillmätas stort
värde. I dem finnas intressanta anmärkningar om
växternas kännetecken m. m. Med några få betecknande
ord gör författaren här och var namnlistan mera njutbar
för läsaren genom att framlocka en bild av den levande
naturen. Detta skrivsätt, som återfinnes i hans berömda
floristiska arbeten, ger den läsande ett nöje, som i viss mån
svarar mot en utflykt i naturen. Redan dessa
förstlingsverk vittna om den unge forskarens stora beläsenhet (han
eiterar i dem mera än 20 författare). De äro också stödda på
självständiga studier i naturen; redan på våren 1729 hade
Linnæus i sitt herbarium mer än 200 svenska växter. De
nu nämnda avhandlingarna följdes snart av några liknande:
Hortus Uplandicus och Adonis Uplandicus, egentligen
samma arbete, fastän i flera olika handskrifter i nyare tid
tryckta. Till sin uppställning äro även dessa skrifter
växtförteckningar, en anspråkslös form, som hade till mönster
den då vanliga typen av »örtebok» (flora). De syfta dock
allt tydligare mot en mera följdriktig anordning av det
rika blomstermaterialet än hos den franske botanisten
Tournefort (död 1707), den siste systematikern av betydelse
före Linnæus. I dessa växtförteckningar finner man citat
ur 60 författare. Bakom dem låg ej ringa möda, som dock
underlättats genom Linnæus’ starka minne, varma intresse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
