Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Till Lappland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
tog ej hela Linnæus’ tid; under sin värds ledning inhämtade
han kunskaper i farmakologi, och på lediga stunder besåg
han sevärdheter i Stockholm, t. ex Sundhetskollegii
naturaliekabinett.
Under senare delen av 1731 mognade hos Linnæus
tanken på en Lapplandsfärd; den antog allt fastare former,
just därför att han ej hade utsikt till någon anställning vid
Uppsala universitet, åtminstone ej för den närmaste tiden.
Vetenskapssocietetens d. v. sekreterare, professor Anders
Celsius fick veta — antagligen genom Rudbeck — att
Linnæus »ägde en så oförliknelig håg för Lappland», och
lovade att söka skaffa honom respengar från denna
societet.
En färd till Lappland var på den tiden — då
kommunikationerna voro så bristfälliga — ett ganska äventyrligt
företag. Mod, energi och tilltagsenhet fattades visserligen
ej hos den käcke småländingen. Han hade ju redan tagit
sina nappatag med »Fru Fortuna» och gått segrande ur
striden. Men det fanns också i hans kynne barnslig
vekhet och försynthet. Innan allt blir bestämt, söker han
sig nu hem till de sina för att inhämta deras råd och
tillbringa en tid i den kära familjekretsen. Särskilt längtar
han efter modern: hon är klen till hälsan, och han har ej
på tre och ett halvt år sett hennes älskade drag. Den
misstämning, som hotade att uppstå mellan mor och son,
då den förstfödde svek hennes käraste förhoppningar,
har nu jämnats ut. Med stolthet och fröjd har fru
Linnæus förnummit om sin Carls framgångar; hon börjar nu
tro, att den Allsmäktige lett hans steg in på rätt väg: Kort
före jul 1731 är han åter i sitt hem; där firas helgen med
glädje och gamman. Alla kära sedvänjor iakttagas; Carl
är åter ett glatt, sorglöst barn som i flydda tider.
Men knappt är högtiden över, förrän den fråga
upptages och på allvar dryftas, som egentligen fört honom hem.
I brev hade modern redan avrått en så farlig färd. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
