Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Till Lappland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
person vore nog »svårare att finna än paradisfågeln». I
brist på någon bättre »kandidat», erbjuder Linnæus sig
själv och begär 600 daler kopparmynt som ersättning för
en dylik färd till Lappland; helst önskar han företaga
den redan följande sommar.
Fem sammanträden höllos i Vetenskapssocieteten före
den 1 april 1732, men fastän både Rudbeck och Olof
Celsius voro närvarande, nämndes icke ett ord om den av
Linnæus inlämnade skrivelsen. Under denna
tålamodsprövande tid av spänning och ovisshet uppehöll sig
resenären in spe dels i Stenbrohult, där han vårdade sin mor,
sin i smittkoppor insjuknade lilla syster och andra sjuka,
dels i Lund, där han hos sin gamle vän Stobæus sökte
upphjälpa sina kunskaper i mineralogi. Den 1 april är
han åter i Uppsala och får där den nedslående
underrättelsen, att intet avhörts från Vetenskapssocieteten. För att
påskynda frågans avgörande skickar Linnæus in ännu en
skrivelse, som äntligen leder till önskat resultat. Dock
utlovades endast 400 daler kopparmynt till »resepenningar».
Emellertid var Lapplandsfärden nu en avgjord sak. I
Posttidningen tillkännagavs, att Carl Linnæus fått i
uppdrag att »dilucidera» det mörka Lappland. Den 26 april
utbetalades till honom reskassan, som var alltför knappt
tilltagen. Vintern var det året ovanligt kall och
långvarig. Färden måste därför något uppskjutas för att
ej i onödan riskera stora farligheter.
Den 12 maj 1732 red en käck ung student ut genom
Uppsalas norra tullport. Han var ganska egendomligt
utstyrd i skinnbyxor, en liten rock av västgötavadmal
med krage av schagg, höga stövlar och grön carpus. Det
ungdomligt friska ansiktet inramades enligt tidens sed av
en peruk, som i nacken var flätad till stångpiska. Över
ena axeln hängde i en rem en läderväska, som innehöll en
del av färdesvennens utrustning. Där låg bland annat en
skjorta, två nattkappor, kam, bläckhorn, pennhus, mikro-
4 Linné.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
