Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. En resedagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
levnadssätt, huskurer, redskap och klädedräkt. Med sin
käcka, oförlikneliga stil målar han den ena tavlan efter
den andra från livet i fjällen. Se här en bild: »Rhenones
(renarna) voro som skogen oräkneliga, drifvas hem morgon
och afton att mjölkas. Jag såg huru då de skulle köras
hem och ville ej, pussades (tussades) allenast hunden på,
hvilken språng dit pigan, som dem dref, dem pekte och
hissade, var af de träffelige rädda, straxt gåfvo sig på sides,
och dit hon ville. Jag såg ock, huru då de köras bort,
vädret var starkt östan, drifvas de omkring, ty dit de vilja,
ville ej pigan, och dit hon ville, ville de ej, renarna gingo
tillbakas, omkring, fram igen, hunden gerade (dial. =
kretsade omkring) med henne. Litet derefter fick jag se alla
renarna stå bak ett högt berg i skuggan, ty solen sken varmt
på en snöplet, liksom compacti, ty då det är hett, äta de
intet. » Om renarna har han mycket att förtälja: de
användes ofta till dragare framför akjorna och voro då
utstyrda i granna betsel, schabrak och seldon. Vid renarnas
mjölkning gick det så till: »När de äro framkörda att
mjölkas, lägga de sig allesammans, med en hastig
andedräkt. Då alla renarna så lagt sig, taga lapparne sig hvar
sitt smala rep, hvilket de hänga i ring på handen och kasta
åt den de vilja hafva, då det faller om halsen, att han ej
långt kan springa. Sedan läggs grimma öfver hornen och
halsen. På marken äro små pålar fäste, vid hvarje påle
fästas 4 stycken, sedan mjölkas de af man och hustru,
dräng och piga. — Då de mjölkat och hustrun gjort sina
ostar och kokt upp vasslan och de ätit, lade desig att sofvaeller
hvila.» »Då det frys, att skare blifver på, att han ej med
föttren kan sparka sig genom, dö renarne träffeligen, vilket
lappen så fruktar, som vi dyr tid, ty då renarne dö, måste han
antingen hungra i hjäl, tigga eller stjäla.» »Af renarna
fingo lapparna sin väsentliga föda. Då de slaktades,
gömdes bloden i kagge. Däraf kokades med litet märg,
fett, mjöl och vatten. Det kött, som ej genast förtärdes,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
