Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. En resedagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
tion» önskar man Guds välsignelse över fästfolket och
tackar Gud, som givit var man sin hustru. Sedan tager
brudgummens släkt fram sin »förning»: det är ostar, rökt,
spicket kött, torrmjölk m. m. Brudgum och brud äta
»apart för sig». —Sedan kokas massor av kött i stora kittlar,
och det blir ett väldigt kalas. Fästfolket får de bästa
bitarna. Vanligen lyses det alla tre gångerna på en
söndag. Sedan bliver bröllopet mycket kort. De som äro
rika giva för hustrun 1) till fadern ett sängtäcke, en liten
silverbägare, klädeskjortel, riksdalrar, silvermaljor,
skedar etc. så att mången kostar över 100 daler kopparmynt
2) till modren silverbälte, klädeskjortel. Många underliga
plägseder antecknas: »Lapparne, som underligt är, hafva
inga almanackor, utan liksom runstafvar, gjorde på 7
stycken små spjelar. De hafva fuller namn på sina
månader, men de gå ej som vi efter månaderna, utan nämna
dem af helig dagarna, som de hafva. Hvar vecka hafva de
namn på. AÅrets almanacka begynner fredag före jul».
Då lapparna skulle roa sig, hade de åtskilliga spel och
lekar för sig. De slogo boll, lekte blindbock eller förlustade
sig med ett av dem omtyckt spel, som kallades för spetto.
Linnæus annoterade även egendomliga huskurer bland
lapparna. Vacker och lös näver brändes, lades strax i
vatten, tuggades och blandades med grankåda. Detta
arbetades ihop till ett svart plåster, som användes på hårda bölder,
så att de mognade och brusto utan smärta. »Barn som
hafva körtlar stickas i hullet till blodet går ut, så försvinna
de strax, ty eljest slår det åt huvudet, som blifver utslaget. »
Under färden blev Linnæus stundom anlitad som läkare,
men i allmänhet var lapparnas hälsa mycket god och de
redde sig utan läkarvård. Han förundrade sig mer än en
gång över fjällfolkets smidighet och styrka, som enligt hans
mening berodde på deras rörliga liv från barndomen, på
fjällens rena luft och kristallklara vatten samt på
köttdieten, som ej sätter onödigt fett. Själv kände Linnæus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
