Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Ovisshet och nya uppslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
den största vikt för hela hans kommande liv. Till denna
avgörelse fick han kraftiga impulser av magister Johan
Brovallius, »huspräst» och informator hos Reuterholm.
De ekonomiska hindren för resan blevo också undanröjda.
Linnæus hade nu en ej så liten »sparad slant», av
landshövdingen fick han löfte om understöd och — last but not
least — fick han i uppdrag att på resan medtaga och
handleda sin kamrat Clas Sohlberg mot en årlig lön av 300
daler kopparmynt.
Glad och tacksam för att vägen jämnats, begynte nu
Linnæus förberedelserna till färden. Varje svensk student,
som ville resa utrikes för att fortsätta sin utbildning, måste
för att få pass uppvisa ett intyg, att han avlagt teologisk
examen. Detta lärdomsprov — det enda, som Linnæus
avlade vid ett svenskt universitet — absolverades i
Uppsala den 24 november 1734 inför domprosten Celsius och
professor Vallin. För att skaffa sig kläder och utrustning
gjorde Linnæus sedan ett fjorton dagars besök i Stockholm.
Där besåg han några privatpersoners naturaliesamlingar,
fick sitt pass och var med om riksdagens högtidliga
avslutning, då han blev i tillfälle att beundra »Magnatum et Regis»
prakt. Den 16 december var han åter i Uppsala, där han
tog farväl av sina vänner och styrde med sitt »gepäck».
Snart var avresans stund inne. Studenttiden i Uppsala
var nu ett minne blott. Vid denna »milstolpe» såg den
unge mannen med allvar och tacksamhet tillbaka på det
avslutade livsskedet. Samma dag han lämnade Uppsala
skrev han i sin dagbok: »Om morgonen kl. 8 den 19 dec.
valedicerade man Upsala Academica, vid hvilken den
allsmäktige Guden mig så underligen fört, nu med svårighet,
nu med nöje, nu uti fattigdom, nu i välmåga, nu i förtal,
nu i heder. O, store Gud, ske tack!» Säkerligen var han
erkännsam ej blott mot Gud, utan även mot de vänner och
gynnare, som under svåra tider jämnat hans väg. Som ett
slags rekommendationsbrev medförde han en s. k. »stam-
6 Linné.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
