Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Linnæus i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
eller lusthus med en pelare i vart hörn). Bland träd och
buskager framskymtade enligt tidens mod byster i
marmor och brons. Det var ett helt mytologiskt sällskap
samt till omväxling en romersk kejsare i marmor och en
Batseba i brons.
Värdskapet i detta charmanta hem utövades på ett
fulländat sätt av Carl Gustaf Tessin, en av den tidens
mest spirituella personligheter, och hans intagande, rikt
begåvade, mångsidigt intresserade maka, Ulrika Lovisa
Sparre. 1737 hade han återvänt till Stockholm och 1738
blivit lantmarskalk. 1739 blev han ambassadör i Paris.
Några vår-och sommarmånader det året tillbragte Linnæus
i denna skönhetsmättade miljö, där allt gick så storslaget
till, att han med rätta kunde tala om »Tessins hof». Här
kom han i beröring med många av tidens mest framstående
personligheter, fick bland dem »relationer» och
förvärvade sig inflytelserika vänner för livet. Han blir så
gouterad i den förnäma världen, att han på skämt kallas
»hattarnas archiater». Linnæus’ enskilda praktik är i ständigt
tilltagande, så att den snart blir större än alla andra
»medicis» tilsammantagen. Dessutom får han — tack
vare Tessins rekommendation — i maj 1739 anställning
som läkare vid »Ammiralitetet» i Stockholm med fast
årslön på 2,700 daler. Alla ekonomiska svårigheter äro
alltså undanröjda. Med hjärtlig tacksamhet tänkte
Linnæus alltid på det goda »handtag», som han av Tessin
fick vid början av sin »carrière» i hemlandet. Han skriver
1757 till sin välgörare: »Att aldrig förgäta Ers excellens’
mig så högt ertedda nåd, har jag ifrån den 28 juni 1739
aldrig glömt att då jag tackar min Gud för maten, alltid
bedja honom välsigna Gref Tessin.»
Då nu svärsonens ekonomi och anseende vilade på säkra
grunder, ansåg sig Moræus ej vidare behöva uppskjuta
bröllopet. Den 26 juni 1739 äger vigseln rum. Så har då
Linnæus äntligen vunnit sin älskade, »den ljufva monan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
