Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Till Öland och Gottland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
man bidade på lämplig vind för överfärden till Gottland,
»förnöttes tiden» med att söka efter insekter och andra
mindre beskrivna svenska djur. Vid Alböke kyrka iakttog
Linnæus gräshoppor, »till många millioner, som damm i
solskenet för fötterna öfver allt på alfvaren ».
Av ej mindre intresse var det för honom att studera
befolkningens arbete och sedvänjor. På vägen från
Färjestaden till Borgholms slott frapperades Linnæus av
kuriösa gärdesgårdar: dels stenmurar av skiffrig, röd
kalksten, dels enkvistar eller enbuskar, horisontalt lagda och
flätade emellan perpendikulära enstörar. Kring
kungsladugården Halltorp fanns en manshög stengärdesgård,
»vid pass en kvarts mil lång». Den röda kalksten, varav
hela alvaren består, bröts av bönderna till golvsten.
Denna sten ligger horizontalt i skivor, av vilka de övre
äro tunnare, lösare och bräckligare. Av golvstenen
murades spislar och andra eldstäder. Kalk kan även
brännas av denna sten, fast den blir grå och grov. Stenarterna
blevo av Linnæus undersökta, ej blott i praktiskt syfte,
utan även ur geologisk synpunkt. I orsten och
alunskiffer vid Glömminge hittade han många petrificat, som
liknade skalet av små insekter. I norra delen av Öland
fanns det stora kalkugnar. Folket, »hvars åker där
uppe var mest sand och hvars äng är torr och mager, måste
endast för kalken skaffa sig penningar till skatt och
uppehälle». Kalkbrotten lågo där i flisor »på jämna fältet»
under en halv alns jord; stenen var alldeles lik golvstenen,
men tjockare och ojämnare. Även i den stenarten fanns
det gott om petrifikat. En annan hantering i norra Öland
var tjärbränningen. En tjärmila sades varje dygn giva
en halv tunna tjära och brinna högst åtta dagar. Efter
bränningen fick man ock någon kvantitet kol. Vid
Möckelby undersöktes en intressant alungruva, »vid pass ett
bösskott i diameter och vid pass 12 alnar djup. I
gruvan räknades 12 »strata» (lager). Här råkade Linnæus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
