Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Till Öland och Gottland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
även smala förkläden i blått, gult eller grönt.
Bonddrängarna hade vida vadmalsbyxor, merendels grå, korta
tröjor utan uppslag och bredskyggiga hattar.
Efter tre veckors vistelse på Öland företogs färden till
Gottland. I flera veckor hade resenärerna väntat på
lämplig väderlek, men i den stickande sydostliga stormen
vågade man ej riskera sitt liv på det tämligen osäkra fartyget.
Den 15 juni gjorde det lilla sällskapet en ganska
äventyrlig utflykt till Blåkulla, en ö mellan norra Öland och
Småland (även kallad Jungfrun). »Ön tycktes liksom vika
undan för de flitiga roddarna.» Snart hotade en häftig
sjögång att stjälpa båten. »Med största lifsfara» kom
man till sist fram, med knapp nöd undgående att bliva
sönderslagna mot klipporna. Blåkulla var »af käringar
och sagor dedicerad åt Pluto, men ej åt Neptun. Det
sades allmänt, att alla trollpackor färdades dit hvarje
skärtorsdag». På ön reste sig de höga klipporna som
vallar; innanför dem var vegetationen så tät, att ingen yxa
kunde »penetrera». »Men lystnaden sporrhögg oss»,
skriver Linnæus, »att vi ej afstodo, förrän vi kommo midt uppå
denna ö.» Här syntes intet levande utom en vild bock,
som sprang bland klipporna med sin get, och några
svärtor, som flögo kring stränderna.
Den 21 juni blev det till sist gynnsam sydvästlig vind.
Äntligen kunde färden till Gottland fortsättas. Den 22
stod havet blankt som en spegel; här och var summo
svärtor. Men »inga Tumlare eller Marsvin syntes, ej eller
Skiepp». »Sjöfolket förnötte tiden med fåfängt prat om
tvenne stora Carbunclar, som skolat suttit uti en Kyrka
i Wisby och här tillika med Danska Kong Waldemar IV:s
skiepp gådt i kvaf.» De berättade, att masten av detta
skepp ibland brukade synas över vattnet, då havet var
lugnt och att karbunklarnas glans då brukade blända de
sjöfarandes ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
