Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Linnæus som professor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
skulle »till orangeriet hugga weden, elda orangeriet och
avtaga dageligen luckorna»; därjämte anställdes en
»ständig gesäll». Men då dessa arbetskrafter voro tämligen
osäkra och lämpliga personer ej alltid funnos att tillgå,
vilade tidtals en dryg del av arbetsbördan på Linnæus
själv, som periodvis t. o. m. måste sköta
trädgårdsmästarebefattningen. 1758 tillsattes en demonstrator, vars
uppgift bl. a. var, »at lära de studerande känna partes
animalium et plantarum, at göra riktiga descriptiones
plantarum et animalium, at förrätta herbationes, då
Professoren derifrån hindrades antingen af ålder, siukdom eller
andra olägenheter, at dageligen se efter uti trädgården,
huru all ting wårdas, samt lemna berättelse derom til
Præfecten, at då Professoren har laga förfall, i dess
ställe läsa Historia natural. och Botaniquen publice». Den
förste demonstratorn blev prefektens äldste son, Carl
Linnæus d. y., då knappt aderton år gammal. De materiella
resurser, som stodo Linnæus till buds, voro även
synnerligen begränsade. Till bestridande av alla för trädgården
behövliga utgifter hade i universitets stat av 1699 anslagits
en summa av 270 daler silvermynt per år, och denna summa
höjdes icke under hela Linnæus’ livstid. Tjugu
»akademiens frikarlar», d. v. s. arbetare som voro skrivna såsom
lydande under akademien, »måste hwardera för intet årligen
göra 24 dagswärken». Från 1744 lämnades gratis från
akademiens skogar 60 lass ved om året; efter några år fick
trädgården nästan dubbel vedranson. Några lass sand till
gångarna lämnades ibland, ävensom ersättning för en del
obetydliga »rekvisita» för trädgårdsskötseln.
Universitetet betalade naturligtvis även lönerna till den fasta
personalen. Men alla utgifter — utom de nu angivna — måste
Linnæus själv släppa till eller skaffa från annat håll. Det
stora arbetsmaskineriet kostade honomalltså ej blott
ansenlig möda, utan även tidtals ej obetydliga ekonomiska
uppoffringar. Som ersättning för arbete och tillsyn i den bota-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
