Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Linnæus som professor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
ett tal, hållet 1759 i närvaro av konungen, drottningen
och kronprinsen. Han utvecklade däri upplysningstidens
idéer: »Utan vetenskapen skulle skogssnufvor gömma sig
i alla buskar, gastar spöka i alla mörka vrår, tomtegubbar,
vättar, näckar och andra Lucifers anhang lefva med oss
som gråkattor samt vidskepelse, häxeri, signeri svärma
omkring oss som mygg. Vetenskapen låter oss se med
klara ögon och höra med öppna öron. Om
vetenskaperna skola drifvas till sin höjd med tillbörlig styrka, är
nödigt, att vetenskaperna få skygd av den ädla friheten,
att lärarna äro så försörjda, att de ej behöfva dela sin tid
till utkomster, att de arbeta med tävlan och ej med tvång,
ty tvungen amma sköter styfbarn, att de göra vetenskapen
så behaglig för sina lärjungar, som någonsin möjligt är,
att dessa må, utan tvång, fatta för henne kärlek.» Att
Linnæus dock själv kände sig olämplig för dylika festliga
orationer, framgår av följande humoristiskal vändning italet:
»Våra vetenskaper få lif liksom af solen, då konungen
täckes välja de yppersta i vetenskapen till lärare och icke
en orator till ekonom, en ekonom till poet, en historicus
till medicus *ller en naturkunnig till orator.»
Alla de uppdrag, som följde med Linnæus’ ställning vid
universitetet, lade en tung arbetsbörda på hans axlar. Det
krävdes i sanning en sällspord begåvning, vitalitet och
energi för att — som han —troget fylla dem, än mera för
att dessutom kunna tillgodose andra uppgifter och
intressen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
