Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Två sommarfärder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
naturens märkwärdiga spel: cataracter, petrificationer
m. m. Falköpings stad »mättes med steg, då han fanns
i bredden wara 200, men i längden 400 steg». På de stora
betesmarkerna kring staden, »där aldrig en buske syntes»
utom några små enar, gingo medelmåttiga kor och hästar.
I Wästergötland funnos tre ryktbara kvacksalvare:
»Gubben i Enekulla, Sven i Brognum och en dess discipel
i Kinnewads Soken». Hos Sven i Brognum gjorde Linnæus
ett besök »för at höra hans wishet». I skildringen av
denna kloka gubbe få vi nu en märklig kulturbild. Det
var en man på några och trettio år, men hans hår var redan
grånat, och han hade en ansenlig »isterbuk», troligen på
grund av stillasittande liv. Sven bodde på en egen liten
gård. I en mörk kammare, där han förvarade sina dosor
och läkemedel, tog han emot patienterna och även sin
lärde »kollega». Då Linnæus kom in, stod Sven orörlig,
tog ej åt mössan och bad ej gästen sitta ned.
Kvacksalvaren blev tillfrågad, om han kunde bota alla sjukdomar;
han svarade, att det kunde han, »däräst det icke wore til
döden lagdt». På Svens bord lågo några medikamenter:
kalmusrot, johannisört och »Wallörten Consolida».
Linnæus’ omdöme om kvacksalvaren lyder så: »Wi funno
nogsamt, at drängen hade ingen insigt hwarken uti
Anatomicis, Physiologicis, Diæteticis eller Botanicis.» Han
tillägger dock — mild som vanligt —: »Men däruti war han
dock at berömma at han brukte inga widskepelser och war
fogelig med betalningen.» Den erfarne läkarens
medkänsla för de lidande får ett vackert uttryck i dessa ord:
»En sjuk människa må väl liknas wid ett skepp, hwilket
skal segla många farliga och widlöftiga skär förbi uti en
stickande storm; den Skeppare är då lyckelig, som råkar
en utlärd Los (lots), hwilken kan bäst wisa vägen och
känna de mästa klippor och fördolda skär. Men dem som
lämna sit skepp i en okunnig karls händer, som knapt har
sig en eller annan klippa bekant, kan wäl under tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
