Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Linné som vetenskapsman och skriftställare under senare år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
Om Linnés intryck av besöket i gruvan har redan blivit
berättat i kapitlet om Dalaresan. Vidden tiden vargreve Bondes
sänkning på 149 famnars avvägning det djupaste
arbetsrummet. Arbetsstyrkan i gruvan utgjorde då 1,200
personer. Kopparglans och brokig kopparmalm, som numera
icke alls förekomma i gruvan, funnos på Linnés tid där som
malmer. Till följd av dessa rika kopparmalmers förekomst
på de högre nivåerna av gruvan, kunde kopparproduktionen
då bliva betydande. Linné säger emellertid, att ännu rikare
malmer funnits före hans tid.
I avhandlingen Oeconomia Naturæ (Skaparens Allvisa
Inrättning på vår jord) framställer Linné sina åsikter om
bergarternas uppkomst. Där skriver han bland annat:
»Alla Berg äro prov av Guds magt.» Efter att
inledningsvis hava framhållit, att stenarna icke genereras eller »växa
ut av frö eller ägg» utan därigenom att partiklarna
tillfälligtvis fästa sig omkring och ihop med varandra och sedan
hårdna till sten, skildrar han tillkomsten av några jord- och
bergarter. I vissa fall har han en fullt riktig uppfattning
t. ex. i fråga om den sedimentära kalkstenens bildning, i
andra fall är hans uppfattning oklar eller egendomlig.
Så anser han t. ex. att gråsten alstras av pinamo, att skiffer
uppkommer av kärrdy och svartmylla. Om malmerna hade
han den uppfattningen, att de växte i bergen; han trodde
även, att bergarter genom en kemisk omsättning förvandlas
till malm. Kvarts och spat kallar han för parasitiska
stenarter, emedan de bildas i andra bergarters håligheter.
Sprickorna fyllas av vatten och de i detta befintliga
partiklarna kristalliseras; då vattnet avdunstar, återstår kvarts
och fältspat. Linné jämför dessa hopvuxna sprickor med
»sammanläkta ärr».
Om Linnés mineralogiska system må även något nämnas.
Då han framträdde som vetenskaplig forskare, hade de
oorganiska naturföremålen ej ännu blivit uppdelade i
mineral och bergarter; denna uppdelning gjordes av Linnés sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
