Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Linnés vänskapsförbindelser, personlighet och livsåskådning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
granna redogörelser från främmande länder. Dessa yngre
forskare voro naturligtvis ej fullt jämställda med Linné,
i erfarenhet och andlig mognad; till kretsen av hans
förtroligaste hjärtevänner kunna de därför icke räknas.
Bland dem, som genom huvudets och hjärtats
begåvning voro Linnés själsfränder och stodo honom närmast
i livet, böra nämnas några av hans äldre vänner, som
hjälpt honom fram. De voro städse föremål för hans
tillgivenhet och tacksamhet. Han glömde aldrig sin f. d.
lärare, assessor Rothman, »Provincial-Medicus» i
Kronobergs län och »Physices Lektor» i Wäxjö, Då Linnés
väg bar åt det hållet, fick Rothman besök. Att Linnés
»gamle ärlige Informator» ej ofta fick höra något från sin
forne lärjunge, berodde ej på bristande vilja, utan orsaken var
— enligt ett brev från Linné 1759 — »många järn i elden
på en gång». Linné hade »kommit i en correspondance
över hela Europa med örter», så att han »snart var bliven pur
skrivare i stället för Professor». Dock tänker han med
deltagande på sin gamle vän, »som måste gå i mörkret»
(Rothman var blind sedan 1749). Vid den gamle doktorns
frånfälle (1768) får hans änka ett vänligt brev från Linné, vari
denne erkänner »den salige Herren för sin ende läromästare
i de stycken, som utgjorde hans profession och hans lycka».
Bland Linnés välgörare, som gladdes över hans
framgångar, må även nämnas Olof Celsius d. ä. Då Linné i
Holland tagit sin doktorsgrad, fick han från Celsius ett
hjärtligt lyckönskningsbrev, varpå snart följde flera andra
vänskapliga skrivelser. Under vistelsen på Hartecamp
skrev Linné till Celsius ett längre brev, i vilket han redogör
för sitt arbete och berättar om framgången av sin »method».
Av kanslererna för Uppsala universitet fick Linné även
vänskapligt stöd; särskilt stod han i stor obligation till Anders
von Höpken, vars porträtt i olja prydde Linnés arbetsrum
på Hammarby. Som ett uttryck för tacksamhet och
vördnad blevo flera av Linnés skrifter dedicerade till Höpken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
