Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Linnés vänskapsförbindelser, personlighet och livsåskådning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
267
Stundom längtade han efter stillhet och kände sig
förströdd av de många omsorgerna. »Studenter, skulds
utfodringar, örfilar, slagsmål, Frisendorfar, Norrelii sterbhus,
berättelser om Lif Medicos, Bibliothecarier, Celsier,
Prästmöte, Marknad, orationer, Programer, barnsöhlsvisiter
(hans hustru hade nyss fått en dotter) ageras vid wåra
comædier, at wij förgätom det angelägnare», skrev han en gång
till Bäck. Men varje söndag tog sig dock Linné tid att
besöka Guds hus, även då han var ute på resor.
Han sökte Gud ej blott i naturen utan även i ordet.
»Där naturen stannar, räcker Guds i den Heliga Skrift
uppenbarade ord oss handen, bägge hava samma ursprung»,
skriver han, och han tillägger: »Det framgåär ock av
naturforskningen, att de som skrivit bibeln ingalunda med
tillhjälp av egna snillegåvor utan under högre ledning givit
densamma dess oskattbara innehåll. Såväl den Heliga
Skrift som naturaliehistorien fastslår, att åt människan är,
utöver vad åt de osjäliga djuren givits, beviljat något
ädlare, icke materielt. Vishetens begynnelse är Känn dig
själv och fromhetens Frukta Gud. Honom böra vi alltså
egna hela vår kärlek och i överensstämmelse med hans
vilja böra vi leva. — — Då vi under naturens ledning finna,
huru mycket blivit oss tilldelat inom naturens riken, som
vi icke förmå fullt fatta, månne det icke då är fullt tillbörligt,
att vi med största försynthet yttra oss om den gudomliga
uppenbarelsen samt ingalunda förkasta det som vi däri icke
begripa», skriver han i Curiositas naturalis (eller
Naturforskningens förhållande till religionen).»
Linné trodde även på Guds personliga ingripande i
enskilda människors liv, ej blott på hans ledning av världen i
stort sett. Han hade lärt sig att tacka för alla livets goda
gåvor, men även för att Gud lett honom så, »att det han
önskat sig och ej wunnit, blifwit hans största förmån.»
Särskilt karaktäristisk för Linnés religiösa
uppfattning är hans Nemesislära, som han utvecklar i sina anteck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
