Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Tälthyddan nedbrytes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVI
FÄLTHYDDAN NEDBRYTES.
INNÉS ungdomsår och mannaålder präglas — i stort
sett — av sällspord kraft och harmoni; men då
livets afton nalkades, föllo skuggorna allt tätare
över hans levnadsväg. Arbetsdagens intensiva möda
knäckte hans från början starka konstitution; perioder av
kraftnedsättning och missmod varslade om att oljan i
lampan snart var utbrunnen. Redan under medelåldern var
Linné utsatt för flera sjukdomsanfall, som även de satte
ner hans krafter. Han led av gikt och podager; som
hjälpmedel mot denna sjukdom förtärde han med gott resultat
smultron i stora kvantiteter. I början av 1750-talet
led han av en svår bröstsjukdom, som ingav honom
allvarliga farhågor för hotande »hectique», men dock övervanns.
Genom sitt på senare år stillasittande liv fick Linné anlag
för »stenpassion», men motade av dem genom
smultronkur.
Han led ej blott till kroppen; redan i början av
1750-talet klagar han över psykisk ömtålighet och förstämdhet.
Hans i regel ljusa livssyn hotar ibland att övergiva honom,
särskilt då han känner sig trött efter sjukdomstider. »Jag
tohl ej swåra stötar», skriver han 1754 till Bäck; i ett brev
av 1758: »Den trotta handen faller» och i ett annat av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
