- Project Runeberg -  Carl von Linné : hans personlighet och livsgärning /
275

(1918) [MARC] Author: Elsa Ribbing With: Carl Forsstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Tälthyddan nedbrytes

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

275

Men när ett träd hunnit till sitt högsta, så måste det
falla, ty den som kommit till toppen börjar vandringen nedåt.
Jag har nu på ett år märkt hos mig, huru åldren skyndar
— — då klimatet kallnar, bladen blekna och blommorna
försvinna, då står vintren för dörren. — — —

Jag har nu mitt nöje (i) att om söndagarna resa ut på
mitt landtgods, att slå ifrån mig stadsoset; då jag där är,
tänker jag 100:de gånger på mina frånvarande Syskon
och önskade en gång få deras besök, medan jag ännu vistas
här i verlden, men min önskan tyckes blifva förgäfves.
Nog får jag andra besök af ögonvänner, men ej af dem
jag mest önskar.

Jag förstår väl, att mine käre Syskons och Svågrars tid
lärer efterhand skynda till slut.

Den Högste lätte ålderdomsbräckligheterna, att vi till slut
må nöjde skiljas här ifrån och prisa Honom för den tid
Han förlänt oss.

Jag innesluter mig i mine K. syskons förtroliga vänskap
och förblifver

Mine K. Syskons trognaste broder
C. Linnæus.»

Detta brev är i stort sett optimistiskt, men av slutet
förstår man, att Linné fruktade för det »avklädande», som
hör ålderdomen till, och kände sig behöva Guds hjälp för
dagar, som stundade. Han greps ofta av en förkänsla, att
»ålderdomsbräckligheterna» skulle för honom bliva
särdeles prövande. Så blev det ock. Mer än de flesta blev
Linné på ålderns dag »avklädd» och till intet, tills äntligen
förlossningens dag kom. Alltifrån början av 1770-talet var
hans hälsa beständigt vacklande, fastän mellan
sjukdomstiderna kommo perioder med höjda krafter och
arbetsförmåga. De akuta sjukdomssymptomen övervunnos gång
efter annan, men Linné själv insåg, att han led av en
»sjukdom, som är obotelig, som kallas Senectus (ålderdom) ».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Feb 22 07:46:26 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/linnepers/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free