Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Efter tvåhundra år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
dem märkas — utom de redan nämnda — Julius Wiesner,
professor i växtfysiologi vid universitetet i Wien, Ernst
Hæckel, professor i zoologi vid Jena universitet, botanices
professor Borzi från Palermo, botanices professor Wille
från Kristiania, arkiater Hjelt från Finland. Bland
närvarande svenska vetenskapsmän märkas professorerna
Sahlin, Fries och Hammarsten.
Varför har denna celebra skara samlats till högtid? Det
är för att fira minnet av en vetenskapens furste: i
blomstergruppen framför talarestolen står Linnés byst. Det är
200 år, sedan han såg dagens ljus; från när och fjärran har
man kommit för att lämna en tacksamhetens gärd åt hans
livsverk, som nu prisas i toner och ord. Efter en ouvertyr
av Hugo Alfvén sjunges Fritiof Holmgrens Linnédikt till
en svensk folkmelodi. Högtidstalet hålles av rector
magnificus, professor Schück, som bland annat yttrade: »Vad
det gamla Sverige, den protestantiska stormakten, behövt,
hade varit präster, krigare och statsmän, och det hade
varit för deras uppfostran, som universitetet i främsta
rummet sörjt. Vad det nya Sverige behövde, var
praktiska män, industriidkare och naturvetenskapsmän, som
inom Sveriges gräns kunde återerövra de förlorade
provinserna. Detta nya släkte trädde ej fram till något dukat
bord. — — Av Linnés verksamhet var det i första rummet
Sverige, som fick gagnet. Hans glada, ungdomsfriska
världsåskådning, hans böjelse för skämt, hans lätthet att
umgås med människor gjorde honom redan av naturen
till en ungdomens vän, mer än andra danad att vinna
hjärtan, och i förhållande till lärjungarna gör han snarare
intryck av den äldre kamraten än av den överlägsne forskaren.
Hans vetenskapliga hänförelse kunde ej annat än verka
smittande; hans originella, konkreta och friska
framställningskonst fängslade alla, som åhörde honom. Uppsala
universitet har därför ej haft någon lärare, som i
popularitet kunnat tävla med honom, knappast ens Geijer.» Dess-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
