Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hattarnas arkiater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förlåt om jag mig frihot tar.
Och säger det I sjclfver har
Af eder lära smittad blifvit.
Hur länge f och hölt uppå
At örtrens Kärlek veta få,
Eli’ huru de sig sammanpara;
Så fick I lust att göra rön
Om ock uti Ert egit Kiön
En dylik eld skull’ fintlig vara.
»Efter en månads nöje i Falun reser Linnæus
åter till Stockholm, att bevvaka sina antagne sysslor»,
och de nygifta togo i besittning den bostad, han hyrt
och iordningställt i det s. k. Räntmästarehuset vid
Slussen, mellan Skeppsbron och Järntorgsgatan. Som
gift kunde Linnæus naturligtvis ej bo kvar hos Tessin,
hvilket han i sin nu tryggade ekonomiska ställning
ej heller behöfde, och för öfrigt skulle det Tessinska
palatset nu stängas. Efter riksdagens slut hade
nämligen herr grefven och landtmarskalken åtagit sig
uppdraget alt såsom ambassadör begifva sig till Paris,
för att under den rådande politiska krisen och med
anledning af de två europeiska alliansernas täflan om
Sveriges bistånd bevaka fosterlandets intressen, och han
afreste under sommaren till bestämmelseorten, ledsagad af
sin maka, en stor tjänstepersonal och grefvinnans unga
fränka, den vackra och behagfulla Charlotta Fredrika
Sparre, hvilken inom Paris-societeten och vid hofvet i
Versailles förvärfvade det smickrande namnet »La Rose» och
som efter hemkomsten skulle under flera decennier
såsom grefvinna von Fersen och moder till två af de
tre gracerna vid Gustaf III:s hof spela en framstående
roll inom Stockholms förnäma värld. Den unga damen,
104
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
