Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. I Räntmästarehuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Linnæus såg ut under sin Stockholmstid. Enligt den
främste kännarens af de otaliga Linnéporträtten åsikt
är det visserligen kanske något förskönadt*), men
konstnären har ej behöft några af de finter eller
förbättringar, för hvilken hans liksom de öfriga samtida
konterfejarnes konst ej var främmande, för att få fram
originalets inre kännetecken, den rika intelligensen och
det goda hjärtelaget. Schefifels porträtt utmärkas ju
ofta af en viss stelhet och bristande individualisering,
väl beroende på hans massproduktion, men äfven därpå
att rokokons herrar och damer ofta och särskildt i
högtidsstass synas som stöpta i en och samma form.
Men i detta fall framträder personligheten trots puder
och peruk distinkt och lefvande, och det behöfs ej
Linnæa-rankan i handen för att man i den liffulla
bilden skall kunna identifiera den unge läkaren och
naturforskaren, som efter blott ett års vistelse i
Stockholm från en obemärkt ställning hade ryckt fram i
främsta ledet bland hufvudstadens mest omtalade och
uppmärksammade män.
I slutet af februari 1740 började Linnaeus de
föreläsningar i mineralogien, som skulle ytterligare öka
hans sålunda snabbt vunna berömmelse. Ursprungligen
tycks det lia varit hans mening att föreläsa i zoologi,
ty i inledningen till första föreläsningen, som hölls den
20 februari, antydde han detta men tillkännagaf äfven
det ändrade programmet: »I’an tillstädjer mig nu ej
att examinera Djurriket, ty en delil hafver han gömt
i hafvets diup, en delil commenderat ut till de södre
länder öfwer wintren, en dehl giömt i vrår och hohl, en
delil kiört till skogs, en dehl alldeles dödat. Eloræ hela
*) T. Tullberg: a. a., sid. 25.
125
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
