Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förklaringar och Anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förklaringar och anmärkningar.
1 »O, hvilken underlig kraft oss drager till fädernejorden,
Hon, hvilkens ljufva behag aldrig förglömma man kan.»
Ovidius Lib. I e Ponto Eleg. IV. v. 35, 36.
Huru innerligt Linnæus var och blef fästad vid detta »solum natale»,
framlyser, så snart hans tankar föras dit. Se hans Flora Lapponica p. 272,
Öländska och Gotländska Resa s. 315—319. Skånska Resa s. 45 och 416—
420 samt i brefven till syskonen 1763 22/3 och 1768 1/1, tryckta i Cahl von
Linnés Svenska Arbeten b. 2. Sthlm 1880 s. 94—96 och 104—107.
Lifligast skildrar han dessa känslor i »Eesorna». På hemresan från Öland
besöktes d. 8—13 Aug. 1741 Stenbrohult »wid stranden af den stora siön Möcklen,
som här går in med en stor wik och formerar en den angenämaste situation..
De höga Ahlar förhindra watnet, at åhrligen bortskiära landet, där de wäxte i.
sielfwa wattenbrynen. Trägården, som min far, Kyrkoherden Her Nil»
Linnæus, har anlagt, hade flere slags örter, än någon trägård i Småland haft,
och denne trägård har med modermiölken inflammerat min hog med en
out-släckelig kärlek til örter. Örter wäxte wildt wid Stenbrohult en hel hop, som
eljest äro ganska sällsynta i Swerige, jag hade mitt nöje at besöka dem på.
samma ställen, som jag med dem sjelf upwuxit. — Råshults Södre gård hade
jag sist lust at se, förr än jag quitterade denna ort, emedan jag honom sedt
här i werlden aldraförst». — Under nedresan till Skåne kom L. 15 Maj
1749 till Stenbrohult. »Här fant jag», säger han, »foglarna [föräldrarna]
utöddde, boet upbränt och ungarna förskingrade, at jag näppeligen igenkände
det rum, der jag sjelf blifwit utkläkt. Jag tyckte mig se campum, ubi olim
Troja, på det stället der min salig Fader Kyrkoherden Nils Linnæus anlagt
den trägården, som fordom blänkte af de raraste örter i Swerige, hwilken en
häftig wådeld aldeles förstört [natten till den 20 April 1746], förr än tiden
honom bårtrykte, förledit år d. 12 Maji.» [Modren dog redan d. 6 Juni 1733.J
»Mina ungdoms nöjen, de raraste wäxter, som wäxa wildt på denna ort, hade
ej hunnit ännu framkomma». — Hen 6 Aug. på återvägen såg L.
fädernehemmet för sista gången. I förkänslan deraf säger han ock: »Blomstren, mina
ungdoms leksyskon wid Stenbrohult jämte Möklens stränder, bad jag nu fara
wäl. Den lilla Cornus herbacea (Pl. [Svecia ed. I 1745 sp.] 132) fägnade
mig här mycket, som sedermera up åt landet icke gärna fins i Småland.
Lyco-podium clava singulari (Pl. 862), stod ännu wid stränderna af södra hage,
endast på de ställen, som om wintern öfverswämmas af sjön Möklen. Ilagräset
(Pl. 268) hölt sig ännu i Pähushålan. Serpillum (Pl. 477), som min Fader
planterat på de skarpne backar wid wäderqwarne-backen, lyste ännu med sina
blommor. Dortmanna (Pl. 714), Elatine (Pl. 327), Plantago monanthos (PL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
