Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förklaringar och Anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
hvilka dock omintetgjordes genom Willughbys plötsliga frånfälle den 3 Juli
1672. På grund af sin väns yttersta vilja kände sig Bay pliktig så väl att
vaka öfver dennes båda söners uppfostran som att till trycket befordra hans
efterlemnade ännu ofullbordade zoologiska handskrifter. Willughby hade ock
tillförsäkrat Kay en lifstidspension af 60 L., hvilken nu blef den store mannens
förnämsta inkomst under hans återstående lif. Sedan Willughbys moder Lady
Cassanura dött, drog sig Bay från Middleton Hall och tillbragte de sista 25
åren i närheten af sitt eget barndomshem Black Notley. — Af Willughbys
handskrifter publicerade Bay i dennes namn: Ornithologiœ libri tres London
1676 fol. och en engelsk öfversättning London 1678 fol. samt De Historia
Piscium libri quatuor, jussu <& impensis Societatis Regiœ Londinensis editi.
Oxonii 1686 fol. Huru stor andel häraf rätteligen torde tillkomma Bay,
blir nog svårt afgöra. Sjelf säger han om det förra: »totum opus recognovit,
digessit, supplevit Johannes Baius och om det senare: »totum opus recognovit,
coaptavit, supplevit, libruin etiam primum & secundum integros adjecit Johannes
Raius». Säkert är, att Bays granskning och tillägg blefvo en vetenskaplig vinst.
Hans egen håg var dock afgjordt riktad åt växtverlden, der han ock vann sina
skönaste segrar. Hithörande hufvudverk blefvo: Methodus Plantarum nova
London 1682. 12:o, emendata <£ aucta London [Leidæ, jfr E. Lankaster,
Memorials of John Bay Lond. 1846. 8:o p. 50] 1703. 8:o; Synopsis
Me-thodica Stirpium Britannicarum Lond. 1690. 8:o, »editio secunda» Lond. 1696.
8:o (ed. III Lond. 1724. 8:o genom Joh. Jag. Dillenius) samt Historia
Plantarum T. I—III London 1686—1704. fol.
Ej tillfredsstäld af föregåendes (A. Cæsalpini och B. Morisons) eller af
samtidas (Bivini och Tourneforts) försök att endast i fruktens eller i
blommans byggnad söka grunden för en systematisk framställning af växtverldens
mångskiftande former, tvingades Bay, ehuru skild från bibliotek och botaniska
trädgårdar, att framträda med en sjelfständig, delvis på växternas allmänna
habitus grundad, method, hvilken han senare underkastade mycken sjelfkritik
och ändringar. Hans genera, motsvarande andra författares klasser men
derjemte grupper af lägre ordning, vexlade ock. Genusbegreppet i Tourneforts
och senares mening var således ej för Bay klart. Bibehållande och försvarande
den gamla indelningen i träd, buskar ocli örter, kom Bay särskildt härom i
meningsbyte med Bivinius. Äfven mot Tourneforts grupperingar uppträdde
han kritiserande. Förnämligast genom Joh. Jac. Dillenius och Hans Sloane
bland sina landsmän känd och beundrad, vann dock Bay utom England föga
erkännande såsom systematiker. Linnæi stränga omdöme om Bajus i bref till
v. Haller 1737 (Epist. 145 p. 322) mildrar han sjelf i sina Classes Plant.
och Hört. Cliff., i hvilket senare arbete han säger om Baji Historia Plantarum:
Opus immensi laboris.
Många jemförelsepunkter finnas i Bays och Linnés lif. Båda, ämnade
till prester, fingo på annat sätt lägga i dagen sin oskrymtade gudsfruktan och
förkunna Guds under; sedan båda under några år fått draga fördel af ädel
täflan med en i naturanlag likasinnad ungdomsvän (Bay och Willughby,
Linnaeus och P. Artedi) måste de helt plötsligt sörja sin förlust samt åt samtid
och efterverld söka bevara dessas minne genom ojfentliggörande af deras
handskrifter. Börande var deras sorg. ovanskliga blifva deras minnesvårdar. Båda
arbetade för antagandet af en allmänt gillad terminologi samt gåfvo genom
trägna och sjelfständiga undersökningar i naturen många vigtiga bidrag till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
