- Project Runeberg -  Carl von Linnés ungdomsskrifter / Andra serien /
11

(1888-1889) [MARC] Author: Carl von Linné With: Johan Erik Evald Ährling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

iter lapponicum.

11

I skogen stodo alla slag Lycopodia: sàbinæ, cupressi, abietis,
bifureati.

Omkring vägen lågo stora upbrutna stenar, hvilka genom
Lands-höfdingens comando och folkets arbete gjort vägen god, liksom murar,
på hvilka Campanula serpyllifolia såsom Hedera slog ut sina sarmenta
och gröna blad. Sjön Hamrånge fjälen ligger på högra handen ocli
gör vägen för den resande beliagelig.

I dag förmiddag var solsken, eftermiddagen alternerade äfven
solsken och regn som i går, dock var vädret i dag söder, i går norr.

Medan jag var på åsen vid Hille, såg jag på enarna, Juniperis,
huru vid ändarne af grenarna suto knoppar, bestående af tre blad
längre ocli 3 à 4 gånger större än de andra bladen, hvilka
conni-verade som valvtüæ, apicibus tamm sttis patidis; inom desse stora och
tjocka suto 3 andra mindre, så stora som de ordinarie bladen, till
coleuren gulaktige, hvilka conniverade och uti sig inslöto antingen
en liten vermiciüum fulvum eller pupulam albidam.

Lände om natten till Hamrånges gästgifvaregård. Här talte
alt folket ganska mycket om ett rart träd, som växte i en täppa
brede vid vägen, det månge hade sedt, men aldrig någon känt.
Somlige sade det var en apel, af en tiggande trollkäring förbannat,
som en gång tagit sig äple där af och derföre blifvit af ägaren
reprehenderat, hvilken sedan skolat sagt det ej mer bära skulle.
Jag skyndade mig om morgonen att vara uppe med solen och dä
jag i vägen kom dit, viste de mig samma trä, det jag med ali
åstundan önskade få se, och fant att det var ej annat än en
Ulmus vulgaris, till ett visst Document att Ulmns ej växer här
or-dinairt.

Här i skogen observerade jag, att Planta apicibus cornu tis hade
fått preferancen för alla andra infödde, så att Er/ca in sylvis och
Daphne in paluclibus hade fått högsta commandot. Ja man såg föga
andra örter än desse och Myrtillus, Vitis idæa, Pra ursi, Ledum etc.
hvilket äfven gäller i de öfre länder och Lappmarken.

På gärsgårdarna hade spinlarna satt upp sina metmatske nät,
som af dimman voro helt hvite och synligare.

I skogen sjöng kleran, göken, Eritliacus, Tetrao, Fringillaria
angermannica etc. men Ficus knarrade basen uti de stora torra trän.
Vädret var behageligt och alt nöjsamt.

I skogen växte här till öfverflöd Muscus escidcntus.

När jag således var kommen 6 fjerdingsväg ungefär från
Ham-rånger, gick där en å, som skiljer Gestrikland från Helsingland och
kallas Töuna å, hvilken straxt går i Tönna sjön.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:28:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/linneung/2/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free