Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
itbit lapponicum.
hud med hår på, håret låg i vädret, på hvilken jag ligga skulle
mycket lent.
D. 27. Om morgonen blef jag in mot middagen uppehållen af
regn. Jag såg här Sàlices arboreæ1, glabræ, cortiees superiores glabræ
(: oduglig är den skrofliga, som sitter nedre på stammen:) conscissce,
hvilka de bruka här att barka med sitt läder.
Vid middagstiden gaf jag mig på vägen, som jag tillstår var så
svår, att jag aldrig känt dess make, ty alla elementer voro mot mig.
Vägen var sten på sten med stora implicerade trärötter, der emellan
voro djupa hålor fulla med vatten, ty regnet och kälen, som gick nu
ur jorden, hulpos åt. Träqvistarna hängde uti ögonen hvar jag reste,
helt fulle af regn. Der som smala björkar stodo, voro de nederböjde,
att man för dem med största möda måtte komma fram, de
långlif-vade tallar, som uti så många år upphöjt sig öfver andra, lågo
tvärs och korsvis kastade af Juno öfver vägen. Bäckarne som runnö
hade tillförne persvaderat mig att det vore omöjligt resa till
Lycksele om sommaren, men jag tröstade mig med Salomons ord, det
ingen ting är omöjligt under solen, men fant här att tålamodet si
unqvam fattades. Dess utom att alting skulle vara svårt, blef jag
satt på en häst utan sadel med bolster på, ej heller betsel, utan ett
rep bundet om understa maxilla, och så reste jag till fjälls.
Här och der låg i skogen hedar såsom Räckheden etc. hvilka
voro belt släta som med vattpass gjorde, bestående af mo, hvar på
växte tallar helt sparsim, på jorden vuxo sparsim Erica, men dess
emellan Muscus corcdloides per foredus, hvilket af inbyggarna här
och der uti regnväder, då det är segt, hopräfsas i stora högar och
om vintren köres hem till boskapsföda. Desse hedar voro omkring
såsom med en skantz omgifne, så brante som de någonsin kunde
vara i en höjd af 15 à 20 alnar, att man der vägen var, med största
möda kunde komma af och på dem, så att dessa hedar tycktes nog
likna det berget Alexander Magnus med stor möda steg upp på.
Ofta på dessa hedar låg en annor, äfven lika steril, lika formerad in
här och der voro rätt djupa
och broarna öfver dem
sönder-multnade, att man med
lifs-fara satt på en staplande
häst. Vägen tycktes omöjlig
att lagas, om icke Bielken i
(refle finge commandot. Många
1 S. caprea.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
