Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
ITEifc LAPPONICUM.
var ej långt till bys, ty drogs jag upp af 2:ne med rep och blef
oskadd, allenast våt ocb slagen på låret.
Jag kom till en Lapp, som var både civis svecice och daniæ, han
gaf mig brännevin, det jag renoncerade, men han körde mig supa,
item tobak.
Vattnet i sjöen Virisiaur var hvitgrönt, eller aldeles likt vatten,
som står uti en skål, hvarest mjölk varit tillförna, hvilket
depen-derade af dess summa puritas et levitus, item pelluciditas. Var kallare
än snö vattnet.
Litet stycke från sjöen på västra sidan vid berget Kaitsoniunni
på sidan fanns jemte en bäck en underlig lapis s: fluor af radiis
coerulescentibus med 4 kantiga stenar.
Om aftonen regnade och fanns papilionides punctis purpureis.
Omnes lapides voro mest fissiles, cornei, några nigri aluminarii,
communiter cornei, sjelfrätne med en mica argentea raro qvarzii.
D. 11. Om morgonen bittida voro vi uppe, straxt (: efter ’/,
mil:) kom vi på höga isberget, hvilket var ett ganska högt berg,
allt öfver med en evig snö betäckt. Jag såg snöen vara helt hård,
såsom frusen, vi gick dels på skorpan, dels neder genom skorpan,
just som man gått i sand. Här och der voro floder, som gingo under
honom, på somliga ställen var nedbrutet, att man kunde se strata
supra strata, ganska många. Här begynte floderna att rinna i vester,
till tecken att vi voro i Norska Lappmarken. Den ljufva gröna
marken, som tillförna alternerat med snöen, sågs icke mer, de ljufva
blomster gåfvos icke här; utan bela fältet var öfvertäckt med en
hvit snö. Det kalla östanvädret dref oss fort, och tvingade till att
akta händerna för frost, och till att påtaga en röck till. Vi gick
på norra sidan af bergen, vi drefs af vädret, att vi esomoftast fölle
kull och trillade ned långa stycket för berget. En gång trillade jag
ett bösseskott, och var då ej mycket till jag råkat på kanten och
slutat comedien, så starkt var vädret. Regnet, som på sidorna kom,
var här isslagg, som fäste sig som en isskorpa på skorna och ryggen.
Hade vi haft detta vädret emot oss, aldrig hade vi utstått så lång
väg och besvärlig. När vi så 3 à 4 mil passerat, begynte de
berg-aktige, dock sterile klippor synas. Omsider mellan klipporna vestra
hafvet. Antea habuimus perpetuum ver, nunc hyems perpetua, deinde
cestas perpetua.
På isen sågs allenast Pago Lappis, en Hiaticula med svart krage,
pedibus croceis, gula alba.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
