- Project Runeberg -  Carl von Linnés ungdomsskrifter / Andra serien /
135

(1888-1889) [MARC] Author: Carl von Linné With: Johan Erik Evald Ährling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

iteit lapponicum.

135

D. 18. Nt* 46. Viscosa non viscosa, rd perennis, folia parallela,
oblongo-lanceolata. Caulis simplex, duobus, 3:bus, 4:ve geniculis, folia opposita sustinens,
rotundus, glaber, ex ultima conjugatione petiolus utrinque singulus exit,
sin-gulum sustinens florem, inträ qvem 2 foliola opposita, eolorata s. purpurea.

Deinde iterum eodem modo duos simplices petiolos emittens, caule semper
reete procedente, sub singulo petiolulo folia 2 eolorata.

Ual: ovate ereetus, coloratus, 5 dentatus.

Pet. 5, diseo semi-bifido, corolla edentata. Pist. 5. Stamina 10.

När vi gick öfver fjällen, törstade vi, vattnet smakade af jord,
fast än det låg snö och is nog, af hvilket det rann. Lappen skar
med knif upp uti isen, sugande af sjelfva isen vatten, hvilket
smakade braf, och jag och han drucko braf. Han sade det gjorde godt
för bröstet. Aqita enini para nil nocet, si moderato sumitur, licet
frigida potatur, didici a lappis et experientia.

Jag ville hafva linkläder tvättade, det de ej mer förstodo sig
på, än koen muskott. Ty deras kläder äro aldrig en bit af linet,
ty såsom de äro Sarcophaga, så äro de ock af kreatur klädde,
antingen med pels eller vadmal, som de köpa.

Om vintren gå de med lappstöflor, som gå midt på låren,
hafvande^ ingen strumpa, utan nedre i foten skogräs. Om kroppen
först en vadmalsjacka, sedan en lappmudd, håret inåt, men om
sommarn utåt, qvinfolkens stöflor nå ej öfver knäet.

D. 19. Jag såg med förundran huru renarna i hettan gåfvo sig,
ja kunde icke stå en minut stilla, knappast en segerknäpp, utan
ristas, sprätte, fängste,1 pustade etc. ocli det allenast för en liten flugas
skull, så att uti hopen af 500 renar voro ej öfver 10 flugor, dock
skalf och tåstade2 hvar ren. Denna stora fluga sökte nu åt dem med
största force, men så snart lion rörde vid kroppen, voro de ej sena
att skaka henne af. Nu hade lion bästa tillfälle, ty håret var mest
bortfallet, det fjorgambla. Jag tog en, som flög med rulca exserta,
och hade ytterst uti dess osculo ett litet semen, stort som .... 3 helt
hvitt, hennes stjert bestod af 4 ä 5 stycken tubulati, hvilka gingo
inom hvar andra, såsom perspectiv, det hon som en annor fluga
indrager, quam antea dixi esse causam till Renkulor.

När Lappbarnen läggas i vaggan, tiga de väl, fast än händren
snöras neder, gråta, då de äro hungroga, sättas på sned, att hufvudet

1 Förmodl. fängta (adj. fängsen) häftigt söka, sträfva, röra sig häftigt.

2 Tåsta, andas häftigt, flämta.

3 leke utfördt i originalet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:28:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/linneung/2/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free