Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
iteit lapponicum.
och mjuknar henne i varmt vatten, till håret lossnar af. Då håret
drages af med gessara rutri, id est dragjernet, sedan läggs hon sine
prævia exsiccatione neder i barken, dagen efter vannes åter det upp
(: barken sci. och vattnet:) och då det kallnat, läggs hon neder, 3:dje
dagen hängs upp, torkas i väder och skugga. Då hon är lialftorr,
skära de ofta henne sönder till skoämne. Skorna göra de utan läst
NB. och det qvinnfolken, altid med sentrå.
Somliga syra intet, utan raka med knifven af håret, blöta huden
litet i vatten, och så barka henne.
Vid Svartlår fanns surbrunn, seel qvalis talis, non excultus.
Lideä elfven delar sig i 2:ne lika stora grenar, litet ofvan för
delningen emellan Lappmarken och Vesterbotn, af hvilken den ena
ramus kallas Lill-Lule och går till fjälls åt Hyttan, den andra
Stor-Lide och går till fjälls i Norrbotten.
D. 30. Lupulus foem:
Cal. in vol., universale 3-fol., partial. 4 folia ovata, 8 fioscnlos contiuens,
qvorum singuli spicati, ovati, maximi (: respectu embryonis:), pet. nulla,
pist. 2 eornuta, stigma acut., Ferie, null., spatæ basis semen includit, Sem. 1.
Vid Lule elfs stränder växte copiosissime Caseola1, Sedum
aquaticum, Plantaginella, Gr. aejv. geniculat. spicat., i vattnet slog sina
blad öfver andra som Convolvulus.
På vägarna växte öfverflödigt Sedum aquaticum.
I åen fann jag en ört, vet ej an Potamog., an Stellaria, an
Apono-geton, vide 3 aug.
Ankom om aftonen till gambla Lule stad.
D. 31. Regnade och dundrade åskan bela natten förfärligen.
Aug. 1. Hade tänkt resa åt Torneå, om icke ett stort regn och
grufveligt åskedunder med knall och brak, eld och blixt, hade
alldeles slutit mig inne.
Prostinnan (: in cujus fide certus stim:) talte om, hur lion såg i
Björsjö gästgifvaregård i Torps socken af Medelpad huru de samlade
stora Aconitum, kokte och åto för kål, det lion förskräcktes före,
emedan de bruka i Jämtland gifva roten åt flugor att dräpas, men
qvinnan, som lagade till honom, begabbade prostinnan, menandes
denna örten vore vist en som ej borde försakas.
Jagt efter harar anställes alltid, att hunden skall tiga och ej
gjöendes drifva, gjör han, så får han stryk.
Tubera finnas emellan Heden och Svartlå.
1 Calceolns?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
